Redskap för stickning och virkning: sex hjälpmedel som sätter piff på ditt pyssel

Har du följt den lilla återvinningsskolan vet du att jag rekommenderar att raka noppiga tröjor.

Du vet kanske också att jag rekommenderar nopptestet, för att försäkra mig om att plagget går att noppa av.

Jag har testat både sådana där batteridrivna "rakapparater" (bort-noppare) och klibbrullar, men inget tar bort noppor lika bra som en avhyvling med en vanlig, billig hakrakare. Noppa-bort-mojängerna har dessutom en tendens att tugga i sig maskorna under själva noppan. Uschiamej.

Du rakar medhårs — längs med vid slätstickning, på tvären vid avig slätstickning och rätstickning — och spänner plagget lite, ungefär så där som tjejtidningarnas fina ben-bilagor brukar rekommendera.

Stora noppor kräver ett par, mjuka tag innan de släpper, men efteråt blir plagget så fint. Så slätt. Så babyrumpigt, så.

Den lilla vita städhjälpen är så oerhört praktisk för oss opraktiska. (Jag är lika huslig som en tryckluftsborr.) Jag använder den till all sorts dammande, på fönster, speglar, väggar, lister, bord, möbler, i kylskåpet, för att ta bort smulor och grus och torrt spill och...

Jaså. Hur du använder den vid pyssel? Tja, ett användningsområde är att suga det nyligen rakade plagget, för en massa småludd sitter kvar. Ungefär som alla de där små stråna som kittlar en till vansinne i nacken och längs med ryggen efter ett besök hos frisören.

Ett annat smart knep är att ta fram den när du nystar, virkar eller stickar med ett ludet garn. Det faller ned en massa ludd från dina projekt: på möbler, golv, bord och på dina kläder.

Jag menar, mjäll framställs som en katastrof av bibliska proportioner i schampo-reklamen, men jag går hellre ut med lite snö på axlarna än en halv grön ullhalsduk fastklibbad på framsidorna av svartglansiga byxlår.

Kör en avsugning på dig själv och din pysselhörna.

Stickar eller virkar du framför datorn räcker det inte med en handdammsugare. Borsta först upp luddet som letat sig in mellan tangenterna med en pensel (jag lånade dotterns i brist på tjockare) och kör sedan en avsugning på det.

Ett hårspänne, av den där typen som ser ut som krokodilkäftar från en mycket märklig och färgglad amfibie, är nästan ett måste i din garnkorg.

Om du råkar stöta på ett fel- eller övertvinnat garn, eller ska försöka dela ett garn som består av två eller fler trådar, knorvar garnet lätt ihop sig. Hugg i ett hårspänne och låt nystanet reda ut sig själv med hjälp av gravitationen.

Ett av projekten som jag påbörjade under min lilla helgresa var en tröja i ett löjligt svindyrt viskos/angora/syntet-garn. Det är så mjukt och kattungefluffigt att jag till och med har sträckt fram nystan till nyfikna, främmande barn och sagt "Vill du klämma på tantens bollar?"

Som tur är har ingen bekymrad medborgare missuppfattat mina avsikter. Än.

(Folk har en tendens att lita lite väl mycket på människor som stickar och virkar; vi ser väl så harmlöst mormorska ut. De skulle bara veta.)

Men oturligt nog har garnet en tendens att skiva sig på nystanet, ungefär som perfekt tillagad torsk. (Jag har bara lyckats mojsa till bra torsk en gång, och då var det av misstag. Men jag glömmer det aldrig.)

Och eftersom jag buss-stickar även mitt i värsta rusningen, med tre nystan samtidigt (bakstycke och framstyckets två flärpar), blir resultatet ett enda kattigt trassel.

"Jag behöver en påse med snörp!" tänkte jag. Jo, jag har mina ljusa stunder.

Påsarna som det ligger bomull, bomullsbollar och -rundlar i visar sig vara helt perfekta: de är öppna i två sidor (om du vill sticka med garnet från båda ändar), har en sida med snörning och en med ett veck. Så gott som allt trassel stannar alltså kvar i påsen.

Finemang! Och sedan får du påsarna på köpet när du ändå köper bomull. Så gott som gratis, alltså. Ja, det är roligare att sticka och virka egna ansiktspads, men vad tusan...

Örngott eller kuddöverdrag är en sådan där grej som du kan skriva upp med permanent penna på din secondhand-inköpslista. De är busbra att förvara garn i (garnet får andas, men hålls relativt dammfritt — det skyddar dock inte mot mal och pälsänger) och du kan till och med låta dina garngömmor ligga framme om du stuvat in dem i ett snyggt kuddöverdrag.

Ett örngott är också en toppen tvättpåse, som tål höga temperaturer och håller tätt.

Jag smällde ihop ett par grytlappar av ett klarrött shetlandsgarn och ville kvickt ha dem tillräckligt tjocka. Så jag körde ett stort patentstickat stycke — i ett örngott, ihopknutet med vitt bomullsgarn — i 95 grader...

Förlåt, var det du som skrek?

Ta't lugnt, det klarade sig! Det blev härligt filtat tjockt. Och jättekrympt. Det var meningen.

En vanlig tvättpåse hade inte fixat 95 grader, men örngottet gjorde det. Allt ludd stannade dessutom kvar i örngottet, och vid en andra tvätt (på 40 den här gången) av enbart kuddvaret hade luddet formats till en fin liten tovad garnpärla.