F-grytlapp (till sociala medie-gillisar)

av "Billigt garn"-Anna
(Stockholm)

"Det är ju en Facebook-grytlapp!" ropade dottern, medan min egen mamma funderade: "F ... F ... vad betyder det? Fritera?"

Något så enkelt som ett vitt F på en blå bakgrund kan uppenbarligen väcka många associationer. Men favoritreaktionen på grytlappen virkad i återvunnet bomullsgarn var ändå den som kom från maken.

Han är den person i familjen som lagar mat och sålunda hanterar grytor och kastruller. Så när han sa att detta numera var hans favoritgrytlapp drabbades jag av den där förvirrade känslan av overklighet.

Skulle jag ha virkat något ... praktiskt? Funktionellt? Det var alls inte meningen. Jag var bara uttråkad, och tristess är skapandets grund. Eller något.

Vad var det mest spännande som hände medan du virkade grytlappen?

Jag hade knappt hämtat mig från husbandets lovsång när dottern fällde nästa knävikande kommentar:

"Mamma, kan jag ta med grytlappen och visa den på syslöjden?"

(Textilslöjd var ett av få skolämnen som jag inte fick högsta betyg i. Och jo, jag är fortfarande bitter, tackar som frågar.)

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?

Det gråvita och kornblå merceriserade bomullsgarnet kommer ursprungligen en handstickad kofta som jag hämtade hem Stockholms Stadsmission för 45 kronor.

Nu brukar jag sällan återvinna garn från hemstickade plagg, eftersom jag tycker att det är synd och skam på så rara maskor. Men just den här koftan hade trasig knäppning, och fästtrådarna hade börjat leta sig fram på rätsidan. Den förtjänade alltså en en liten makeover.

Garnet som omvandlades till en grytlapp var dessutom de små, udda nystanen som inte skulle passa in i något större projekt, så genom att virka en grytlapp av dem såg jag till att det inte fanns en enda slamsa kvar av den gamla cardiganen.

Vem har designat?

Eh, ja. Dottern gissade förstås mer rätt än min moder: Jag var inspirerad av ett känt företags logotyp, eller kanske snarare fascinerad av monogram i populärkulturen. (Men du vill *inte* se mitt fair isle-experiment med McDonalds-M och anarkist-A.)

Så stilen på F:et försökte jag fånga genom en nedtankad "följ oss på Facebook"-knapp som jag förstorade, spegelvände och plottrade på ett rutdiagram, enligt samma princip som för stickdiagram fast med kvadratiska rutor.

Grytlappen är i sig mycket enkel, fast den är dubbel. (Och det är därför maken gillar den — tjockleken är perfekt för att kunna hantera heta ugnsformar.)

Den är bara en tub, spiralvirkad i fasta maskor, sedan ihopvirkad i neder- och överkant. (Varven är alltså inte avslutade med smygmaskor, utan fastmaska är virkad på fastmaska hela tiden, precis som när du virkar amigurumi.) Till mitt garn och makens händer räckte det med 80 maskor, 40 på varje sida, och så många varv att den dubbla tuben blev en kvadrat. Ungefär. Jag är inte så knusslig.

Och nu undrar du två saker: "Varför spegelvände du F:et, och hur lyckades du få motivet rakt när du virkade i spiral?"

Jo, för att få ett någorlunda nyktert utseende på motiven när du virkar fastmaskor i spiral måste du virka maskorna enbart i bakre maskbågen. På så sätt hamnar den nya maskan mer ovanför maskan i varvet under. Virkar du fastmaskor om båda maskbågarna hamnar istället den nya maskan mitt emellan de två maskorna i föregående varv. Det lutar eller hackar.

Jag tycker dessutom att den knottriga sidan av fastmaskan är snyggare, det vill säga att jag vill att den sida av virkningen som är vänd ifrån dig ska få vara rätsida.

Och om virkdiagrammet ska vara begripligt medan du stirrar på virkningens avigsida måste den vara spegelvänd.

Så enkelt var det.

Garnkostnad?

Även om jag använde de ynkliga skruttslamsorna som blev över medan jag tvättade fram härliga, stora nystan kostade förstås grytlappen en aning. Ungefär 5 spänn av koftan gick åt, för det var många slamsor. (Och hur många fästtrådar som helst.)