Helen undrar: "Hur slipper jag skavsåret på höger hands ringfinger när jag virkar? Jag håller virknålen i hela handen, alltså inte pennfattning som jag inte klarar av."
Hu, sticksår och virkvärk. Det räcker inte med att fingrarna tar stryk. Axlarna, då? Handlederna? Men det finns hjälp!
Skavsår, blåsor, blödande nagelband och små, små skålar av elefanthud på fingertopparna ... En garnagents krigsskador är kanske inte så martyrimponerande för en utomstående, men attans vad de gör ont.
Och varför bara fingra på eländet? Ska vi snacka lite om virkvärken i nacken och axlarna och sticksmärtorna i handlederna?
Skadorna uppstår av det den medicinska vetenskapen kallar "långvarig mekanisk nötning", vilket också förklarar varför hjärnan svider efter tentaplugg.
Och även om jag försöker bära mina ärr med stolthet har jag de senaste ... eh, 40 åren kört med tre recept som förebygger eller lindrar de värsta skavsåren som orsakas av de små garnen: 1. Virka som en virrpanna. 2. Stickning är också en sport och 3. Lera är modellen.
Dessutom kör jag soffpotatis-gympa. Det vill säga den sorts gymnastikövningar som du kan göra medan du sitter i stick-soffan. Tv-soffan. Samma sak.
Det enda sättet att riktigt *undvika* skavsår, valkar, elefanthud, stela fingrar och ömmande axlar är att fnatta mellan ett gäng olika handarbeten, med olika redskap och material.
Prova plaststickor istället för metall, trä istället för plast. Variera mellan tjocka och tunna doningar, som trasmattevirkning med strumpstickning. Ägna delar av din garntid åt att maska, och delar åt att nysta. (Kanske för att återvinna garn från begagnade plagg?)
Om inte annat kan du växla mellan att sticka eller virka och att fästa trådar, för det är så eländigt trist att ha kvar alla garnändar på att göra-listan när resten är färdigt.
Dina nära och kära uppfattar det säkert som att du har vissa koncentrationssvårigheter, men förklara då att du skyddar dina fingrar, handleder och axlar genom att variera rörelserna. (Att du slipper att få skavsår på hjärnan av tristess är en välkommen bieffekt.)
Kalla det "cirkelträning".
För att vara säker på att du inte sitter och köttar på för länge med samma rörelser, testa pomodoro-metoden. Sätt en timer på 20 till 25 minuter, ta sedan fem till tio minuters paus. Och gärna pausgympa, som du hittar längre ned på sidan.
När du har fått en blåsa eller ett blödande nagelband måste du skydda såret medan du pysslar.
Att tillfälligt lägga av med virkningen eller stickningen är givetvis ett alternativ, men det är lite drastiskt. Varför spä på lidandet genom att avstå den ädla garnkonsten?
Tejpa istället nagelband och blåsor med så kallad sporttejp eller sårtejp från Apoteket. Alltså ett sådant där tunt non-woven-material som låter såret andas, samtidigt som du kan pyssla vidare utan att riva upp blåsorna och infektera såret. Vanliga plåster med sårkuddar skaver bara ännu mer.
På apotek hittar du också skumgummi-tutor till fingrarna, och särskilda skavsårsplåster i olika storlekar. De bästa finns tyvärr bara i hälstorlek, men det finns också små tå-varianter som går att sätta på fingrarna.
Just virknålar kan vara knepiga för oss som virkar goofy med knivfattning. De flesta virknålar är fånigt korta och hamnar mitt i näven. De är dessutom fjantigt tunna i greppet, helt i onödan. En kroknål för tunisisk virkning och krokning ska förstås vara tunn som en sticka, men en vanlig virknål ... Inte då!
Det finns mer ergonomiskt designade virknålar, med tjocka eller mjuka skaft. (De kan dock vara lite kluriga att få tag i om du föredrar att shoppa på loppisar.)
Det är också buslätt att göra ett eget ergonomiskt och ergo-dynamiskt virknålshandtag av modell- och plastlera (som Fimo-lera), antingen sådan som lufttorkar eller den sort som du bränner i vanlig hushållsugn.
Rulla en rejäl greppvänlig korv av modelleran och kör in metallvirknålen så att kroken sticker upp med åtminstone en fem centimeter till godo.
Om du brukar variera virkfattningen, eller lånar ut dina virknålar till andra, låt då korven sitta kvar som den är.
Använder du samma virkfattning hela tiden, sätt igång att virka som du brukar, fast nu med korv och allt. Modell-leran knådas då till ett perfekt fingergrepp för just dig.
Låt virknålen och leran lufttorka, eller härda i ugnen enligt beskrivningen på lerförpackningen. Om virknålen glider ur korvhålet kan du limma fast den med en klutt superlim.
Carol Ventura har en liten videokurs i konsten att göra ergonomiska virknålar med lera:
Vill du inte syssla med så hård slöjd som lera? Då kan du också piffa till ditt virknålsförråd med så kallade penngrepp, mjuka gummiliknande tutor som egentligen är tänkta att användas på pennor. Eftersom den huvudsakliga målgruppen är barn finns de i nästan lika roliga färger som plastlera.
Du vet att du behöver variera rörelserna, eller hur? Du vet att musklerna behöver motion, och att stillasittande är dödligt. Det vet du. Men vem vill flytta sig ur sticksoffan eller virkfåtöljen? Ens vid reklampauserna eller när play-filmen buffrar? Nej, just det.
Som tur är finns det övningar som du kan göra utan att resa på rumpan. Tyvärr måste du ibland lägga ifrån dig stickningen och virkningen.
Är det något annat inom stickning, virkning eller garnåtervinning som ger dig mentala skavsår? Ställ en fråga!