Korg virkad av jeans (nytt liv åt sliten denim)

av "Billigt garn"-Anna

En korg i spröd blomform blir liksom inte densamma om den virkas i tjocka, fransiga jeansremsor. Den blir så mycket bättre!

Jajamensan, den här korgen är virkad av gamla, trasiga jeans. Plus lite garn klippt av en sumpig t-tröja.

Korgen mäter 38 cm i diameter och är cirka 19 cm på höjden. Den används just nu som sluss för udda strumpor. Korgen är alltså en plats där singelstrumpor kan ligga tills de hittar en partner i den månadsvisa strump-bingon. Tidigare deppade de i en plastback.

Vad är det för spännande med att virka av jeans?

Har du funderat på att virka med remsor av jeans, eftersom det känns som vettig återvinning och rimligt återbruk? Då är det ett par saker du bör känna till.

Virkning, stickning och annat handarbete sägs vara avslappnande.

Det gäller inte när du virkar med tygremsor av denimtyg.

Det är tungt, bökigt och dammigt. Svetten stänker, naglarna flyger och musklerna i händerna och nacken bönar om återhämtning efter bara ett par maskor.

Är du en sådan virkare som föredrar penn-fattning? Ha! Det kan du glömma när du virkar med tygremsor. Du måste använda hela nävarna, armarna, axlarna. Efter någon träningsvärkande dag kan du åtminstone skryta om att du har slagit ditt personbästa i stolpar.

Okej, jag kanske är en tunnis, men jag är i alla fall biffigare än den första virknål jag använde. Efter tre varv sa det "tjopp". Där satt jag med skaftet i handen. Kroken satt kvar i en maska.

Den fysiska ansträngningen stannar inte vid den armbrytningsmatch du gör med virknålar, i pluralis. Nej, det är bara slit och släp efter varje rond med remsorna, med dammtrasor och dammsugare.

Brukar du ha levande gran hemma vid jul? Då vet du hur barren liksom vägrar att försvinna, och hur du någon gång i augusti fortfarande hittar de små rackarna inkilade vid en golvlist, två rum från där granen stod.

Precis så är det med garn klippt av jeans. Trots flitigt dammsugande och svep med både torr och fuktig trasa kommer du att upptäcka små jeansfransar på fintröjan, bredvid tv:n, i en sko.

Allt det här visste jag av erfarenhet. Ändå gav jag mig återigen in på att klippa trasgarn och virka en stor korg av riktigt breda jeansremsor, med het och brinnande entusiasm. Plus mycket deodorant och plåster på fingertopparna.

Varför? Tja, varför springer folk maraton och klättrar i berg? Det handlar om att överskrida sina ... att besegra sin ... att möta ... Nej, jag vet faktiskt inte. Det känns i alla fall riktigt, riktigt bra efteråt.

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?

Återbruk och återvinning är grejen, okej? Det är inte så att jag offrade fina byxor, istället för att skänka bort dem. Nej, självklart lappar familjen jeansen när de går sönder. Och de braxor som är bortom lappning hamnar i en påse för att offras till nya jeanslappar.

Eftersom den påsen hade svällt och förökat sig bortom rimlighetens gränser satte jag saxen i brallorna. Klipp, klipp, snipp, snipp, och så var de shorts-avklippta benen och sönderslitna byxgrenarna istället sköna nystan av blåskimrande bomull. Plus en massa bös: sömmarna, som jag klippte bort först, partierna kring bakfickorna och framfickorna, samt midjelinningen.

Japp, jag snittade bort de feta sömmarna så att jag hade rena byxben, och klippte sedan benen med en välslipad sax i sicksack till en sammanhängande längd.

Riva istället för att klippa? Nej, absolut inte. Då blir det bara ett trasselsudd av lösa trådar.

Klippa i spiral? Det är inget för mig. Jag föredrar att ha det där extra tyget i sicksack-svängen istället för en tjock jeanssöm mitt i en maska.

Eftersom jag ville snabbkrympa förrådet av jeans klippte jag tygremsorna 2 cm breda. Då blir det förstås kortare löplängd på garnet, men attans vad jeansen försvinner fort!

Jag var dessutom ute efter stadig korg, trots att jag tänkte virka den i stolpar. Alltså använde jag en 12 mm-virknål, som är en aning för tanig för så breda remsor. Allt för att göra korgen stabbigare.

När den första virknålen var avtjoppad hade jag bara en bambuvirknål kvar i rätt grovlek. Den virknålen hade inte så uttalad krok, mer en skåra i pinnen. Därför använde jag också den grövsta metallvirknålen jag kunde hitta, 8 mm, för att lirka och slita jeansgarnet genom de klurigaste maskorna.

Just det, jag skarvade jeansremsorna genom att sy ändarna omlott för hand under tiden som jag virkade, snarare än att sy ihop klabbet till ett jättenystan. På det sättet blev det en inbyggd paus i stånk och stönet. Förlåt: virkningen.

Totalt gick det åt byxben från ett par svarta jeans och fem blåjeans av olika storlekar. Plus lite garn klippt av en stor, gammal T-tröja. Trikågarnet sitter i sista smygmaskevarvet, och håller ihop kanten till en bra form.

Och jag erkänner: ett par av jeansen var inte alls bortom lappning. Det var riktigt fint. Säljbart, till och med. Trots att jeansen var begagnade när de köptes.

Det var ett par "en gång ska jag bli tillräckligt smal för att ha på mig de här jeansen igen"-jeans. De hade legat i min garderob i nästan fem år.

Fem år. Fem år av dåligt samvete.

Så jag klippte sönder dem. Och det kändes riktigt, riktigt bra efteråt.

Vem har designat? (Du, en webbplats, ur en bok ...?)

Okej, blomformen är egentligen inte så spröd i sitt ursprung, även om original-utformningen inte är lika brutal som en jeanskorg.

Nej, den är designad för att virkas av mattinslag och ungefär en 8 mm-virknål. Mönstret passar alltså utmärkt till hemklippta tygremsor och T-shirtgarn. Med vanligt garn kan det bli en liten, liten söt korg.

Gratisbeskrivningen finns hos garnfirman Lankava och kallas "Virkad korg skogsstjärna" (pdf).

Bortsett från slitet med jeansremsor är den lättvirkad, om du inte läser mönstret bokstavligt. Sista mönsterrapporten, du vet det där du ska "upprepa *-*", kan givetvis inte se ut som de övriga mönsterrapporterna. Men om du tar bort den sista stolpen plus luftmaskorna blir det så fint så.

Garnkostnad?

Absolut ingenting, utom lite sveda och värk.