Vill du repa upp en begagnad tröja eller halsduk för att komma åt garnet till nya stickningar och virkningar? När du återvinner garn händer det ibland att stickningen gör motstånd när du försöker repa upp och nysta om. Har du råkat ut för garn som knyter sig, hoptovat hårigt garn och enfärgade plagg som tycks vara randiga? Här är knepen som får ditt återbrukade garn att flyta fram fritt i upprepningen igen.
När
garnåtervinning fungerar är det paradisiskt. Att jaga rätt på en begagnad
stickad tröja, kofta, poncho eller halsduk, slakta den och filea den, och sedan
tillreda garnet så att det blir slätt och läckert igen... Mm!
Att sticka och virka med det färdiga garnet är givetvis också majsigt, men vore
det inte för att återbrukandet är så fascinerande och gosigt kunde du lika
gärna skaffa köpegarn? Nästan lika gärna. Om det inte vore för pengarna. Och
miljön. Och kreativiteten.
Tyvärr finns det några knepiga situationer där garnslakten stannar av redan i
början, även om du har gjort allt annat rätt, som att ha fyndat tröjor med
schysta sömmar.
Sprättandet går finemang, men när du sätter igång att nysta tar det plötsligt
stopp. Trots att garnet är helt och långt vägrar det att röra på sig och sitter
kvar i sin ursprungliga maskform. Attans.
Nej, du har inte gjort något fel. Det hänger på sticktekniken och på garnet.
Här är tre kluriga situationer, för både maskin- och handstickade plagg, och
knepen som gör att du kan nysta fritt igen.
Tänk dig att
du börjar nysta garnet från ett loss-sprättat bakstycke, eller till och med
börjar härva det direkt utan att nysta först, och så tar det stopp. Garnet du
nystar verkar sitta under ett annat garn. Va?!
Det är som... om tröjdelen är randig, fast den är stickad i en och samma färg. Och nej, det handlar inte om att den är stickad i dubbelt garn.
Ett eller ett par varv är stickade med garnet från ett nystan (eller en eller
flera koner, om det är fabriksstickat), medan nästföljande varv är stickat med
garn från ett annat nystan.
Det vore logiskt om tröjdelen var till exempel svart- och vit-randig. Men vad
är vitsen med att sticka en vit-vit-randig tröja där ränderna inte syns?
Som handstickare har du kanske gjort samma manöver om du har haft två nystan i
samma färg men i olika färgbad, för att jämna ut nyansskillnaderna.
Men för kommersiellt massproducerade tröjor är färgbaden knappast ett problem.
Självklart är tröjorna stickade på detta udda sätt för att spara tid och
arbetskraft i fabriken, men trots att jag har ägnat på tok för lång tid åt att
titta på YouTube-företagsfilmer och snacka med en tidigare inköpare på H&M, har jag inte listat ut vad som skulle vara så
tidsbesparande med metoden. (Men plaggen är förmodligen stickade på
stickmaskiner med dubbla bäddar och slädar, samt garnväxlare i båda ändar.)
Nåväl, det här är inte ett jättestort problem för dig som råkar hitta en
begagnad, enfärgad tröja som är randstickad i en färg. Du får helt enkelt
hand-nysta varje garnända för sig. Ibland blir det två nystan per plaggdel,
ibland tre, ibland ännu fler.
Ja, det tar lite längre tid. För dig. Men tänk så många minuter de sparade i
fabriken!
Mohair!
Bouclé! Detta ljuvliga ljuva! För att inte tala om angora, fransgarn och
sammetsgarn. Mm! Men garn som har fått extra fluffighet med spretande strån av
djurhår eller syntet bjuder på en extra utmaning: rufs och trasselklumpar som
får garnen att gegga ihop sig och fastna när du försöker repa upp dem. Okej,
syntethår är inte lika körigt som den äkta varan.
Finns det några knep som gör det enklare att repa upp plagg av väldigt håriga
garn? Nja, njo.
Det finns en spridd skröna om att till exempel mohairgarn skulle bli enklare
att repa upp om du lägger stickningen eller virkningen i frysen först. Det kan
du göra, för det skadar inte. Men nej, några timmar i minusgrader brukar inte
göra garnet mer medgörligt, inte på det sätt som hårbalsam gör. (Även om kyla lär stänga till hårstråns fjällskikt.)
Däremot får du en välbehövlig paus från garntrasslet.
Det du har mest användning av när du vill repa upp tilltrasslade, håriga garn
är tålamod och ett peppigt humör. Du luggar garnet mindre och sliter sönder färre
strån om du är en aning försiktig, precis som när du försöker reda ut tovor i
ditt eget hår.
Sätt dig bekvämt, sätt på lite skön musik, hämta en kall eller varm dryck.
Eller be din butler att servera dig, om du har tjänstefolk hemma. Och ta också
fram en trubbig nål eller virknål. Eller två.
Håll emot i kanten på det stickade eller virkade stycket och dra garnet så
horisontellt som möjligt, inte snett uppåt eller nedåt. När, inte om, garnet
fastnar, ta fram din trubbiga nål och pilla lite i tovan så att stråna släpper
från varandra.
Sitter garnet fortfarande fast? Prova att ta två (virk)nålar för att dra ut
maskorna som har geggat ihop sig.
I allra sista hand kan du givetvis ta en nagelsax eller en sprättkniv och göra
ett litet snitt i en hårklump. Men det brukar inte behövas. Däremot kanske du
behöver en starkare dryck, eller lite nackmassage? Fråga din butler.
Verkar det
som att garnet du repar upp är fastknutet i kanterna på det stickade stycket?
Att någon har gjort extra knopar mellan aviga och räta maskor? Om garnet knyter
sig, låser sig, fastnar och vägrar att repa upp sig mer, finns det oftast en
löjligt lätt lösning.
Och nej, du behöver inte skämmas, inte ett dugg.
Första gången jag råkade ut för att garnet i en sprättad tröjdel verkade vara
fastbundet — det måste ha varit tidigt 1990-tal, efter en synnerligen lyckad
räd hos UFF — fattade jag ingenting.
Jag hade gjort precis som man skulle: hittat en tröja med bra sömmar, sprättat
loss halsringningen och spelat upp tröjan baklänges, långsamt och försiktigt.
Alla virkade eller stickade plagg går att repa upp, borde gå att repa upp.
Varför fungerade det inte? Var det mig eller garnet det var fel på? Passade vi
inte ihop?
Jag var hela tiden tvungen att knyta loss upprepsnystanet från bakstycket. Det
tog en sådan evinnerlig tid att jag var beredd att ge upp och istället gå till
en garnaffär för att köpa nytt garn. Ja, så illa var det.
Och sedan begrep jag. Jag önskar att jag kunde säga att insikten slog ner som
en blixt från klar himmel.
Men nej.
Motiverad av brinnande hämnd vände jag på bakstycket och började repa upp från
andra hållet.
Då fungerade det.
Verkligen. Hur nollkollig tror du att jag kände mig?
Jag förutsatte att tröjan var stickad nedifrån och upp, när det egentligen var
tvärtom.
Garnet knöt sig för att jag repade upp åt fel håll.
Meh! Jag började alltså i stickningens början istället för dess slut, och då
tjorvar maskorna sig.
Om garnet som du repar upp knyter sig finns det alltså en enkel lösning: vänd
på stickningen. Repa upp från andra hållet istället. Problemet löst.
Tada!
För att slippa slå dig för pannan, hur kan du se från vilket håll du ska börja slakten?
De flesta kommersiellt stickade tröjor är stickade nedifrån och upp, så utgå från det. Börja alltså från toppen och spela upp stickningen baklänges, uppifrån och ned. Lätt som en plätt.
Men det finns givetvis undantag. Plus plagg som inte har något upp och ned, som halsdukar. Och plagg som är stickade från sida till sida.
I ribbade mönster och flätstickning kan du titta på de räta maskornas riktning. Ser de ut som hela V:n när du kikar på dem, är stycket rättvänt för smidig upprepning.
Men i slätstickning ser även uppochnedvända maskor ut som V:n. Och kantmaskor är sällan till någon hjälp, eftersom de inte kan bete sig som folk. Så chansa. Blir det knutar i kanterna ler du milt, skrattar lite torrt, vänder på arbetet och lirkar från andra hållet.