Hur långt räcker egentligen garnet när du återvinner en tröja, mössa eller något annat plagg? Och vilka gamla slaktprylar ska du välja för att kunna sticka och virka så mycket nytt som möjligt?
Om du har slaktat några tröjor, plädar, dukar och pallade vantar för att komma åt garnet (se grundkursen i tröjslaktning) är du redo för nästa nivå.
Nörd-nivån.
Å, förlåt, det blev fel. Jag menar förstås att du ska tillskansa dig de avancerade tröjslaktar- färdigheterna, fördjupa dina kunskaper i secondhand-materialets nyckfullhet och förkovra dig i de petigare detaljerna av...
Ja, nörd-nivån, alltså.
Steget efter "entusiast".
Så. Till lektion 1: "Det bidde ingen väst, det bidde en tumme".
Ponera att du går till en loppisbutik och fyndar en slaktfärdig tröja enligt konstens alla regler.
Snabbrepetition: Tröjan har lite småskavanker och är därför tokbillig. Den har hela stycken och är därför sprätt- och upprepningsvänlig. Du fullkomligt älskar materialet efter att ha beundrat färgerna, gnuggat det mellan fingrarna och gnidit det mot kinden. Och garnet har tillräcklig pondus för att kunna virkas eller stickas för hand (eller på hobbystickmaskin).
Då är frågan... och det är en fråga du helst ska börja grunna på innan du halar fram plånboken och tjackar garnkroppen...
Hur mycket tröja kan du få ut av tröjan? Hur mycket garn blir det kvar?
Vi ska studera ett synnerligen sjuckert exemplar i dagens lektion, men huvudregeln lägger du på minnet redan nu:
10-30 procent av garnet i ditt loppisfynd är garanterat slaktavfall.
Just det, en tiondel till en tredjedel försvinner i hanteringen. Det är därför du ska leta på herravdelningen om du vill virka en damtröja, på damavdelningen om du fått beställning på en barnponcho, och på barnavdelningen om möss- och vantförrådet behöver fyllas på.
När du väl pungat ut en billig peng för upprepningsoffer finns det lite säkrare sätt att räkna på saken.
Över till dagens exempel. Det är en herrtröja i två-trådig shetlandsull (mums), i den mest fantastiska färg (super-mumma). Det är mixade ullfibrer, blå, gröna, röda, gula och någon mer färg som inte liknar någonting annat i färgskalan som jordbor använder sig av. Det ser ut som att ett punkigt regnbågsfår slängts in i flistuggen.
Färgen var nog för motivera ett utlägg på 45 kronor. Det är ett billigt pris på Myrorna — som annars kan ta 150 spänn för en herrtröja i shetlandsull.
Den var billig av två orsaker. Gissar jag.
Redan innan du dragit fram sprättkniven kan du lista ut följande:
Ta fram sprättkniven och sprätta först bort de lea, värdelösa styckena.
Studera det som är kvar. (Senare lär du dig ett mer exakt sätt att räkna ut vad garnet räcker till, men nu duger en okulär besiktning.)
På just den här tröjan är 30 procent slaktavfall en konservativ gissning. Att hälften försvinner är troligare.
Det räcker ändå till en luftig sjal, i den mest fantastiska färg. Och för 45 spänn.
Bra köp? Japp. Mycket slakt- och plånboksvänligt.
I nästa utskick lär du dig att hantera ett problem som alltför ofta uppstår. Ett problem som får dig att tvivla på dina stick- och virkkunskaper. Ett problem som, när du väl upptäckt lösningen, gör dig till kung i begagnatbaren.
Nästa lektion i upprepningens hårda skola: "Hack i skivan, när upprepningen inte repar upp sig".