Spetsstickad tröja i lingarn

av "Billigt garn"-Anna

Nu vet jag att svaret på frågan "Vad ska det bli?" är "en sorts spetsstickad tröja eller tunika". Men det visste jag inte när jag började. Och inte brydde jag mig heller.

Istället svarade jag:

"Vet inte. Än."

Hur besvarar du "Vad ska det bli?"

Det kan vara så svårt för mig att svara redigt på just frågan "Vad ska det bli?"

Givetvis anar frågeställaren (och jag själv) att jag just för tillfället inte stickar en grytlapp eller ett par vantar. Och ja, jag vet att det bara är en artighetsfråga.

(Hm. Hur artigt vore det att hejda en som löptränar med frågan "Vart ska du?")

Men ändå. Jag skulle vilja kunna svara på ett sätt som låter och känns ärligt, och ändå mötas av förstående och entusiastiska nickningar.

Ett försök:

- Det ska bli välbehövligt intellektuellt tuggmotstånd, för spetskanten från 1800-talet är (fel)skriven på ett så knasigt sätt.

- Det ska bli en mindfulness-övning, för det går inte att tänka på allt elände som har hänt och kan hända när du samtidigt försöker följa ett stickdiagram.

- Det ska bli en stickning som passar till att sticka i kollektivtrafik utan rekommendations-restriktioner, för numera är det svårt att lägga stickdiagrammet på sätet bredvid.

- Det ska bli intellektuellt tuggmotstånd igen, för det finns också mellanspetsar från 1800-talet som kräver att bli dechiffrerade.

- Det ska bli ett sätt att sticka upp varenda tråd av det återvunna, grå lingarnet, för nu börjar det bli fullt i garnlåda A.

- Och ja, just det: Det ska bli lite kompetensutveckling, i att konstruera fladdermus-, dolman- eller kimonoärmar för nedifrånochupp-stickade överdelar (när du inte vet om "rätt" garn räcker hela vägen).

Allt det där blev det också, plus en stickad tröja.

Och vad är svaret på "Har du stickat den själv?"

Men när någon nu frågar "Har du stickat den själv?" vill jag ogärna vara så kortfattad att jag bara svarar jakande. Istället vill jag pladdra på om sådant som är viktigare, mer intressant. Som:

- Glädjen i att sticka nytt i garn som är återvunnet från begagnade, kommersiellt stickade plagg (detta var en gång en mosstickad Edblad-tröja).

- Hur det är möjligt att sticka precis samma sorts spetskanter och mellanspetsar som de gjorde på 1800-talet, innan de hade hjälp av Excel.

- Vilket fantastiskt material lin är, och vilken tid det tar att förvandla det till trådar (och att det som kallas "bambu" i moderna kläder borde få samma behandling, snarare än kemiskt omvandlas till viskos).

- Att du verkligen inte behöver en färdig beskrivning för att sticka något tröjliknande.

Fullständiga nörderier, alltså.

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?
Innan garnet fick leka spetsstickning levde det som en ratad, enkelt mosstickad tröja av märket Edblad, som jag fyndade på Myrorna. Det består av två trådar som löper parallellt, och i det grå finns det snygga, svarta pluppar.

Vem har designat?
Tröj-tunikan utgår helt från den breda kantspetsen, som jag stickade tillräckligt lång för att den skulle nå runt rumpan med lite rörelsevidd.

Sedan rundstickade jag rombmönstret tills jag bara hade två ganska stora nystan kvar. Då började jag öka för ärmar, och sedan stickade jag förkortade varv in mot halsöppningen. Mellanspetsarna är stickade från muddarna och inåt mot halsen, som en sorts sadelärmar.

Tröjan är alltså helt improviserad, även om jag började skissa efter ett tag.

Garnkostnad?
Cirka 70 kronor.