Vill du sticka hålmönster på ett enkelt sätt, till sjalar, halsdukar, tröjor, gardiner, nätkassar...? Här är flera busiga varianter på nätig spetsstickning, där du bara behöver hålla reda på ett enda mönstervarv. Hitta några nya favoriter, och varför inte experimentera fram en egen variant?
Tänk att hål i stickningen kan vara så snyggt. Alltså den sort som du gör med flit, med hjälp av omslag och minskningar, och som ändrar utseende beroende på minskningens position och lutning, och huruvida omslaget slinker hit eller dit, och om du stickar eller lyfter omslaget på nästa varv, och ...
Kristina ställde en fråga om stickade (hål)mönster som täcker en stor yta med lite garn, och då är ofta de enklast möjliga de bästa.
Alltså den sorts omslags- eller spetsstickning som bildar ett regelbundet nät, och som dessutom är uppbyggd av ett enda varv som du upprepar om och om igen. Vändbara mönster, som ser likadana ut på rät- och avigsidan.
Genom att kombinera minskningar, omslag och olika upprepningar kan du få väldiga variationer av kurvor och vinklar. Plus spegelbilder, eller kopior, fast frammaskade med en annan sorts minskningar.
Det är ljuvligt garn-nördigt!
Vill du experimentera med simpla hålmönster? Det finns fler sorters minskningar och kombinationer att leka med. Låt dig inspireras av denna lista!
Stickbeskrivningarna till dessa rara, nätiga spetsmönster är i sig så korta att de nästan passar som knogtatueringar. Men det beror enbart på att de innehåller förkortningar. Som i sin tur döljer hela fingerkoreografier. Här hittar du de flesta förklaringar som du behöver längre fram.
Gör ett omslag. Sticka ihop två maskor till en. Upprepa. Så stickar du buslätt och meditativ spetsstickning. Och du kan ändå trolla fram skiftande mönster, beroende på vilken sorts minskning du använder. Här är ett par vanliga och mindre vanliga varianter, på ett jämnt antal maskor.
Å, ett hålmönster som är så klassiskt att det faktiskt har ett eget namn! Och det är såväl skirt som töjbart.
Innanför kantmaskor, på ett jämnt antal maskor:
*omsl, öhpt*, upprepa *-* varvet ut.
Till och med enklare än det turkiska hålmönstret är varianten som även den har ett svenskt namn, nämligen sillbensstickningen. Hm. Är sillens ben så snygga?
Innanför kantmaskor, på ett jämnt antal maskor:
*omsl, 2 rm tills*, upprepa *-* varvet ut.
Den som kikar ordentligt ser att den här omslagsstickningen är en spegelvänd version av det turkiska hålmönstret.
Innanför kantmaskor, på ett jämnt antal maskor:
*omsl, 2 am tills*, upprepa *-* varvet ut.
Med en vriden minskning efter omslaget får även hålen ett helt annat utseende.
Innanför kantmaskor, på ett jämnt antal maskor:
*omsl, 2 rm vr tills*, upprepa *-* varvet ut.
Mm, ganska likt turkiskt hålmönster (omslag, öhpt), va? Men det är ett stickat spetsmönster som både är köttigare och brer ut sig mer. Väldigt mycket mer.
Och det beror på att du stickar en maska innan du minskar bort den. Ja, maskar av den, helt enkelt.
Innanför kantmaskor, på ett jämnt antal maskor:
*omsl, avmaska 1 m*, upprepa *-* varvet ut.
Vad händer om du göra samma maskmanöver, ett omslag följt av en minskning, men förskjuter mönstret ett snäpp? Så att du inte stickar ihop maska och omslag på tillbakavarvet, utan omslag och maska? Jo, hålen byter utseende!
Det här är samma sorts minskningar och omslag som tidigare, men utförda på ett udda antal maskor. Jo, de mer normala vänster- och högerlutande minskningarna ger en igenkännbar look. Men de där två lite märkligare minskningarna? Uja!
Visst ser den ut som sillbensstickningen? Fast spegelvänd, då.
Innanför kantmaskor, på ett udda antal maskor:
1 rm, *omsl, öhpt*, upprepa *-* varvet ut.
Och vad har vi här? Jo, det spegelvända turkiska hålmönstret! Men frammicklad med den vanligaste sortens minskning, den högerlutande.
Innanför kantmaskor, på ett udda antal maskor:
1 rm, *omsl, 2 rm tills*, upprepa *-* varvet ut.
Är det inte ... sillbensstickning? Minsann! Udda sillbensstickning.
Innanför kantmaskor, på ett udda antal maskor:
1 rm, *omsl, 2 am tills*, upprepa *-* varvet ut.
Nu blir det vridet. Skruvat. Och nästan kompakt. När den vridna minskningen får leka på ett udda antal maskor drar hålmönstret ihop sig.
Innanför kantmaskor, på ett udda antal maskor:
1 rm, *omsl, 2 rm vr tills*, upprepa *-* varvet ut.
Även den lite köttigare minskningen drar ihop sig jämfört med hur minskningen och omslaget beter sig på ett jämnt antal maskor. OBS! Även för hårdstickare blir maskorna lösa, så räkna med att det ser ojämnt ut före våtspänning. Även efter.
Innanför kantmaskor, på ett udda antal maskor:
1 rm, *omsl, avmaska 1 m*, upprepa *-* varvet ut.
Går det att sticka nätiga spetsmönster som liknar ribbstickning eller resårstickning? Jajamen! Fast bara till ytan; någon resåreffekt kan du inte begära av stora hål.
Istället för att upprepa räta och aviga kan du upprepa omslag, minskning, omslag, annan minskning — på ett maskantal som är delbart med 4. Och kom ihåg att lägga till kantmaskor!
Ribborna som uppstår syns på både minskningarnas och hålens utseende. Vissa av hålmönstren har även tredimensionell effekt med räfflor och fåror. Mums!
Att rät på rät och avig på avig ger en jämn resåreffekt är inte så konstigt. Inte ens när det handlar om minskningar. Efter omslag.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4:
*omsl, 2 rm tills, omslag, 2 am tills*, upprepa *-* varvet ut.
Högerlutande minskning, vänsterlutande minskning ... Det mest synliga är att hålränderna blir olika breda.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4:
*omsl, 2 rm tills, omslag, öhpt*, upprepa *-* varvet ut.
Två avigt ihopstickade maskor och överdragshoptagningen speglar varandra i vändbara spetsmönster. I den ribbade varianten leker de så fint tillsammans att hålmönstret blir slätt.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4:
*omsl, 2 am tills, omslag, öhpt*, upprepa *-* varvet ut.
Den vridna och vänsterlutande minskningen ger en annan sorts omslagshål. Men den är ändå så pass samspelt med den vanliga, högerlutande minskningen att resultatet är platt. På ett vackert sätt. Och snarlikt 3:an.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4:
*omsl, 2 rm tills, omslag, 2 rm vr tills*, upprepa *-* varvet ut.
Att sticka ihop 2 maskor i den bakre maskbågen ger en vänstervriden minskning. Förlåt, vriden och vänsterlutande minskning. Överdragshoptagningen är däremot rakryggad på sin väg mot vänster. Skillnaden syns mest i omslagsraderna, med dels trekantiga hål, dels femkantiga.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4:
*omsl, öhpt, omslag, 2 rm vr tills*, upprepa *-* varvet ut.
Ah, tillbaka till den räta och aviga looken! Om du väljer att sträcka hålmönstret på längden istället för bredden får du tydliga räfflor.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4:
*omsl, 2 am tills, omslag, 2 rm vr tills*, upprepa *-* varvet ut.
Även "ribbade", stickade hålmönster byter utseende när spetsstickningen förskjuts en maska, och när omslaget och grannmaskan byter plats i minskningen. Dessutom blir det nätiga tyget plattare, utan så tydliga räfflor och fåror.
Dessa nätiga spetsmönster stickar du alltså på ett maskantal som är delbart med 4+1. Vilket är det stickiska och virkiska sättet att uttrycka att antalet maskor = 4x+1. Du behöver en multipel av 4 plus ytterligare 1 maska. Plus kantmaskor. Med två kantmaskor blir det till exempel: 200+1+2 = 203; 44+1+2 = 47; 80+1+2 = 83.
Tydligare maskor, mindre hål, bara en svagt räfflad yta ... Kombinationen av omslag mellan räta och aviga minskningar på jämnt respektive udda antal maskor är så lika att det syns att de är varandras systrar.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+1:
1 rm, *omsl, 2 rm tills, omsl, 2 am tills*, upprepa *-* varvet ut.
När den högerlutande minskningen (2 rm tills) kombineras med den vänsterlutande (öhpt) får den ena ribban mellan hålränderna ett spegelvänt utseende.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+1:
1 rm, *omsl, 2 rm tills, omsl, öhpt*, upprepa *-* varvet ut.
Långrandig sillbensstickning! Ja, denna minsknings- och omslagskombination ser ut som sillbensstickning i en viggmönster-variant, där maskränderna är varandras spegelbilder.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+1:
1 rm, *omsl, 2 am tills, omsl, öhpt*, upprepa *-* varvet ut.
Den vänstervridna minskningen (sticka ihop två maskor genom de bakre maskbågarna) kan vara pillig, men den ger omslagen en dramatisk och framskjuten plats när den kombineras med den vanliga, högerlutande minskningen.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+1:
1 rm, *omsl, 2 rm tills, omsl, 2 rm vr tills*, upprepa *-* varvet ut.
Ett enkelt spetsmönster som drar ihop sig på grund av de vridna minskningarna, och där såväl likheten som skillnaden mellan överdragshoptagningen och den vridna minskningen syns. Båda lutar åt vänster, men den vridna minskningen håller blygt omslaget framför sig.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+1:
1 rm, *omsl, öhpt, omsl, 2 rm vr tills*, upprepa *-* varvet ut.
När du blandar in vridna minskningar i stickade omslagsmönster ändras allt som oftast hålens utseende. Ser de inte nästan trekantiga ut?
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+1:
1 rm, *omsl, 2 am tills, omsl, 2 rm vr tills*, upprepa *-* varvet ut.
Ett maskantal som är delbart med 4+2? Som 22, 50, 102... (Plus kantmaskor!) Vad händer då med kombinationen omslag, minskning, omslag, annan minskning? Hade det bara handlat om två maskor, aviga och räta, skulle det ha blivit mosstickning. Men här blir det istället återigen enkla hålmönster med ett ribbat utseende, och som brer ut sig mer än sina kamrater, de på ett maskantal delbart med 4, eller 4+1. Och nej, det beror inte enbart på en eller två extra maskor.
Det randiga utseendet påminner heller inte så mycket om resår som något plisserat. Om du låter bli att våtspänna för mycket, det vill säga!
Tydligare hål, men annars är utseendet på detta hålmönster bekant, och tydligt släkt med de andra aviga och räta minskningarna. Även när maskantalet skiljer.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+2:
omsl, 2 rm tills, *omsl, 2 am tills, omsl, 2 rm tills*, upprepa *-* varvet ut.
De smala ränderna och omslagshålens lutningar blir spegelvända när en avig ihopstickning byts ut mot en överdragshoptagning. Och det ribbade eller plisserade utseendet försvinner. Japp, detta hålmönster är praktiskt taget platt.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+2:
omsl, 2 rm tills, *omsl, öhpt, omsl, 2 rm tills*, upprepa *-* varvet ut.
Vid en snabb anblick ser det ut som turkiskt hålmönster, men kombinationen av minskningar får den enkla spetsstickningen att vecka sig — så länge du inte våtspänner det.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+2:
omsl, 2 am tills, *omsl, öhpt, omsl, 2 am tills*, upprepa *-* varvet ut.
Som sillbensstickning och spegelvänd dito, men med tydligare hålränder och den där granbarrslooken som vridna minskningar ger.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+2:
omsl, 2 rm tills, *omsl, 2 rm vr tills, omsl, 2 rm tills*, upprepa *-* varvet ut.
Före våtspänning eller blockning omges de breda hålen av smala ränder. Men sträcker du ut hålmönstret ser du att varannan kolumn är bredare och vänsterlutande.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+2:
omsl, öhpt, *omsl, 2 rm vr tills, omsl, öhpt*, upprepa *-* varvet ut.
Ett plattare mönster, och med mer rundade hål än vad de vänstervridna minskningarna brukar bjuda på.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 4+2:
omsl, 2 am tills, *omsl, 2 rm vr tills, omsl, 2 am tills*, upprepa *-* varvet ut.
"Öppna" omslag, vad är det för tokerier? Jo, hittills har de enkla spetsmönstren haft omslag som stickats ihop med en annan maska. Då får hålen ett mycket skiftande utseende, beroende på minskningens lutning och huruvida omslaget lägger sig framför eller bakom maskan. Om du istället låter omslaget stå på egna maskben, genom att bara sticka en rät eller avig maska i det, får du ett större och mer förutsägbart hål.
Hålen känner du kanske igen från hålmönster med en rät- och en avigsida, där det är vanligt att du gör omslag och minskningar på enbart det räta varvet, och sedan aviga maskor på det aviga varvet.
Men nu handlar det om vändbara hålmönster, där båda sidor är lika.
När du smyger in en extra, rät maska efter omslag och minskning — på ett maskantal som är delbart med tre — får du stora och hyfsat lika hålränder. Det är bara utseendet på de smala remsorna mellan hålen som växlar diskret med minskningarna. Även om du testar en minskning som försöker fånga in omslaget.
Stora hålränder med smala sick-sackiga spalter av vänsterlutande minskningar. Stiligt och stilrent.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 3:
*omsl, öhpt, 1 rm*, upprepa *-* varvet ut.
Den "vanliga" minskningen, alltså att sticka ihop två maskor till en rät maska, bildar tillsammans med den räta extramaskan tvärränder med rätstickad look.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 3:
*omsl, 2 rm tills, 1 rm*, upprepa *-* varvet ut.
Det håriga provgarnet gav oväntade effekter: De vridna strängarna mellan omslagshålen pendlade mellan att se smala och breda ut.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 3:
*omsl, 2 am tills, 1 rm*, upprepa *-* varvet ut.
Minskningarna är vridna och vänsterlutande. Men spalterna mellan hålränderna ser snarare uppochnedvända ut.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 3:
*omsl, 2 rm vr tills, 1 rm*, upprepa *-* varvet ut.
Å, större omslagshål! Och dessutom med en annan sorts minskning. Nämligen dubbelt överdrag (dö). Det är inte en 3 till 1-minskning, som döhpt, dubbel överdragshoptagning, utan en 3 till 2-minskning. Den extra, räta maskan ingår alltså i själva minskningen. Och så här stickar du det dubbla överdraget:
Dubbelt överdrag = sticka 3 räta maskor. För in vänsterstickan i den maska som du stickade först. Lyft och dra maskan över de andra två maskorna, plus högerstickans spets.
Och nu till hålmönstret!
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 3:
*omsl, dubbelt överdrag*, upprepa *-* varvet ut.
Vad händer när den där extra, räta maskan istället hamnar före minskningen, och maskantalet fortfarande är delbart med tre? Omslaget från föregående varv ingår nu i minskningen på det nya varvet. Omslagshålens utseende skiftar igen, och hålmönstren drar ihop sig.
Och så blir det en annan sorts 3 till 2-minskning!
Inte för att låta sådan, men är inte utseendet lite ... förutsägbart? Det ser precis ut som det turkiska hålmönstret (omslag, öhpt) men med en extra maska mellan hålen. Vilket givetvis är snyggt.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 3:
*omsl, 1 rm, öhpt*, upprepa *-* varvet ut.
Dubbel sillbensstickning! Ungefär. Om du inte sträcker ut spetsstickningen spelar de räta minskningarna och maskorna huvudrollen, istället för hålen.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 3:
*omsl, 1 rm, 2 rm tills*, upprepa *-* varvet ut.
Vart tog den extra maskan vägen? Det är först när du blockar spetsmöntret som du kan urskilja att spalten mellan hålvarven består av två maskor. Eller snarare: en maska plus en minskning.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 3:
*omsl, 1 rm, 2 am tills*, upprepa *-* varvet ut.
Ah, de vänstervridna minskningarna! De är lite knepiga att sticka. Men nog är det värt det? Omslagshålen får granbarrsutseende, och ränderna mellan hålen vinklas i ett plisserat tyg.
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 3:
*omsl, 1 rm, 2 rm vr tills*, upprepa *-* varvet ut.
Baka in den extra maskan i särskild minskning, och du får ett hål- eller spetsmönster som dels drar ihop sig, dels är platt med distinkta, nästan trekantiga hål.
Det handlar återigen om en 3 till 2-minskning. En knutintagning, som påminner om en stickad knut. Och den första maskan är nu faktiskt inte en rät maska, utan en avig. Och vilken maska!
Knutintagning = för in högerstickan avigt (från höger till vänster) genom nästa 3 maskor. (Kom ihåg att du behöver dra garnet från omslaget en liten bit till framsidan av arbetet, eftersom nästa manöver blir avig.) Forma 1 avig maska genom de 3, MEN låt masktrippeln sitta kvar på vänsterstickan.
För nu in högerstickan i samma 3 maskor, fast på det räta sättet: från vänster till höger. Fiska upp garnet och forma 1 rät maska. Låt de 3 maskorna få glida av vänsterstickan.
Du har nu format 2 maskor genom att först sticka avigt, sedan rätt genom 3 maskor.
Över till hålmönstret!
Innanför kantmaskor, på ett maskantal delbart med 3:
*omsl, knutintagning*, upprepa *-* varvet ut.
~*~
Puh. Det var en, två, 38 olika, enkla och vändbara hålmönster, bara stickade med kombinationer av minskningar och omslag. Plus en extramaska. Och givetvis kan du leka fram fler spetsmönster!
Spara samlingen med enkla, stickade hålmönster till senare: