Trasmatta i dominostickning

av "Billigt garn"-Anna

Det här är mer än en stickad hallmatta. Det är en möjlighet för mjuknötta påslakan att slippa vardagslunken för att istället leva ett sensationellt och extraordinärt liv. 

Ja, jag ser ingen anledning till att vara modest. En trasmatta är så mycket snyggare och mer praktisk än påslakan som spricker mer och mer i sömmarna för varje torktumling. 

Just den här skönheten är stickad i dominorutor, eller snarare remsor av dominostickning. (Jag vet att en del stickar sina dominorutor mer separat, men jag föredrar att sätta igång med nästa ruta direkt i kanten på föregående, utan att knipsa av tråden. Eller tygremsan, då.)  

Mattan mätte cirka 160x74 cm inklusive de virkade kanterna när den var färdig; nu har den trampats ned till 165x76 cm. 

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?
Grundfärgerna kommer från två stycken sönderälskade påslakan ... nej, jag menar inte nödvändigtvis på det sättet, bara att de har hängt med i familjen sedan barnen var mycket små. 

Två påslakan räcker tyvärr inte långt. Och blir heller inte lika läckert som udda färgskiftningar. Jag drygade ut remsförrådet med ett något mindre slitet påslakan, ett halvt ratat påslakan som jag fick av en vän, ett par örngott, en urvuxen barnblus, ett par T-tröjor och lite andra små godbitar. 

Den virkade kanten är däremot ett köpe-trikågarn. Jo, till och med jag köper färdigt garn ibland. Sällan, alltså.

Remsorna rev jag 1,5 cm breda, och det låg en tät dimma av lakansludd i lägenheten i sex av sju dagar i ett par veckor. En och en halv centimeter breda remsor av mjuksliten lakansväv passade utmärkt till 8 mm-rundsticka med min hårdföra stickstil. 

Vad var det mest spännande som hände medan du stickade trasmattan?
Rundsticka, ja. Den andra mattan i min trasmattevåg stickade jag på jumperstickor. Det var brutalt korkat, enligt mina axlar. Nästa matta fick alltså bli på rundsticka, och i en av mina favorittekniker: dominostickning. Maxantalet på stickorna var 31 maskor, så axlarna tyckte att det var rena semestern. 

Eftersom jag tillverkade "garnet" under tiden genom att riva och fästa ihop remsorna, kunde jag anpassa mönstringen på precis det sätt som kroppen krävde. Allt medan jag väste "trapezius!", för jag tror på att bekämpa världens smärta genom att benämna den vid dess rätta namn. 

Vem har designat?
Dominostickning och mattremsor designar väl sig själva, va? Om någon ska anses vara ansvarig för denna otroligt basic matta är det jag, Ikea (som stod för de två dominerande påslakanen) och inte minst mina kappmuskler. "Trapezius!"

Garnkostnad?
För att vara en matta av hemrivna trasor var den sanslöst dyr. Jag satsade på köpegarn istället för tålamod till den virkade kanten, vilket kostade mig 20 kr. Det vill säga en tredjedels nystan av färdigt trikågarn av känt märke. 

Och om du vill se ned på min stickning, följ följande korta rulle: