För att virka ett linne, i precis vilken storlek du vill, behöver du bara 12 mormorsrutor. Virka de stora kvadraterna (monsterrutor) i en färg eller flera, beroende på vilka restgarn du behöver göra slut på. Bus-enkelt! Och jo, du kan lika gärna sticka kvadrater till linnet...
Virka mormorsrutor. Huvaligen. Min hatkärlek till dessa tingestar är väldokumenterad.
Men nu är det så att jag är född på 1970-talet. Det innebär att det är min... födslorätt? ...arvsynd? ...plikt att bära mormorsrutor på kroppen, hur mycket jag än ogillar att sy ihop alla de miljoner fyrkanter som jag lika obligatoriskt måste producera.
Därför: virka ett linne av monsterrutor! Det förvandlar något stolpigt till ett nästan förnuftigt, genomförbart projekt.
Jajamensan, du kan virka ett linne av stora, stora kvadrater. Ett som visserligen skriker "Du har virkat dina egna kläder!" men inte lika uppenbart stämplar dig som någon som klär sig i grytlappar och babyfiltar.
Eftersom det räcker med 12 stycken behöver du inte slösa bort så mycket av din pysseltid på att virka eller sy ihop mormorsrutorna. Alltså, mormorsvirkandet i sig är det väl inget fel på, men monteringen! Det är en helt ny värld av förvirring och förtvivlan.
Hur stort blir linnet? Det beror på hur stora kvadrater du virkar och vilken metod du använder för att mojsa ihop dem. Du kan alltså anpassa linnet till precis din storlek, och om du vill ha det lite längre (och anständigare) virkar du bara på några extra mormorsvarv.
Ja, det är enkelt. Och busigt. Busenkelt.
Men hur går mormorsrutorna ihop?
Egentligen behöver du inte just virkade kvadrater. Du kan lika gärna använda stickade lappar, stuvbitar eller sönderklippta tischor. Dina 12 rutor hänger nämligen ihop på detta vis för att bli ett linne:
Rutorna ligger alltså på diagonalen, och linnet blir V-ringat både fram och bak. Och sedan har det spetsiga flärpar nedtill.
Du kan också virka ett plagg som är mer tunika än linne, genom att pilla ihop 16 kvadrater:
Men det kan vara bättre att förlänga 12-kvadratslinnet med extra stolpvarv, eftersom den där rutan som pekar fram mellan benen väcker vissa oönskade associationer.
Vill du hellre ha färre lappar? Frida (Liten virktant) har pysslat ihop ett snyggt och smart linne med åtta rutor, och Min tråd nöjde sig med två stora rutor och lite stickat.
För att virka ett linne av kvadrater behöver du
Så hur virkar du nu linnet?
Eftersom du virkar mormorsrute-linnet efter din egen storlek måste du ta reda på hur stora kvadrater du ska virka.
Och det gör du genom att mäta och räkna ut hur brett linnet ska vara över bröstet, alltså det färdiga bystmåttet. I det ingår både ditt eget bröstmått och rörelsevidd. (Om du är åt det droppformade hållet kan du istället använda höftmåttet.)
Vad är rörelsevidden? Standard: 3—6 cm, bekvämt: 6—8 cm, löst: 10—15 cm. Det gäller alltså fladdret i virkade och stickade tröjor, inte avståndet i köer.
För tajta linnen behöver du ingen rörelsevidd alls, eller till och med negativ rörelsevidd, det vill säga att linnet är smalare än dina egna mått. Eftersom kvadraterna sitter på sniskan blir de tillräckligt töjiga.
Det smartaste sättet att få fram ett bra mått är att helt enkelt strunta i att mäta på kroppen.
Ta istället fram en trikåtröja ur garderoben, en som passar dig bra, och mät tvärs över bröstet på den. Multiplicera med två. Då får du fram det bästa måttet.
Jag fick 47x2 = 94 cm på min favorittröja. Ibland sitter den tajt, ibland löst, beroende på hur många Ballerina-kex jag har ätit.
När du har mätt eller räknat ut vilket bröstmått du helst vill ha... ja, alltså på linnet, inte hur stora baloobas du önskar att du hade... dela det måttet med fyra. Varför? För att omkretsen av mormorsrute-linnet består av fyra kvadraters diagonaler.
Jag fick 94/4 = 23,5 cm.
Så långt är allt mätt. Men nu ska idealet möta verkligheten, genom att du virkar en eller ett par prov-kvadrater.
Då måste du först ha koll på hur du virkar mormorsrutor.
Jag har virkat mina plättar på precis samma sätt som andra monsterrutor, det vill säga genom att vända vid varje varv. Det går snabbt och lätt, och passar särskilt bra för rutor som du vill ha enfärgade, eller med mer slumpartad randning där dina restgarn rockar loss.
Det är alltså grupper om tre stolpar, med en luftmaska emellan på raksträckorna. I hörnen har du två grupper om tre stolpar, med två luftmaskor emellan.
Givetvis behöver du inte virka något så trist som traditionella mormorsrutor. Såvida du inte är född på 1970-talet, för då är det som sagt obligatoriskt.
Linnet är uppbyggt av kvadrater. Sticka dem, kroka dem, fläta dem av remsor från chipspåsar, vad du vill. (Om du är född på 1980-talet bör du överväga att sy något av skurtrasor.)
Och vill du virka kan du lirka fram vilka sorts kvadrater du vill, men se till att de blir luftiga och sladdriga, inte kompakta. Du virkar ett linne, inte ett åbäkigt bröstpansar.
Eftersom mormorsrutorna sitter på diagonalen i linnet måste du också mäta dina provkvadrater på diagonalen.
Eller inte. Föredrar du Pythagoras sats kan du dividera ditt fjärdedels bröstmått med kvadratroten ur två (ungefär 1,4) för att ta reda på hur stor sidan av kvadraten ska vara. Va? Inte det? Säkert? Matte som är så kul!
Jaja, mät diagonalen. Hur många mormorsrutevarv behöver du för att rutan, på diagonalen, ska vara lika lång som fjärdedelen av ditt önskade bröstmått?
Och du, om du använder nytt bomullsgarn måste du tyvärr tvätta och krympa din virkade fyrkant innan du kan mäta den. Ledsen, men om du använder återvunnet garn blir livet så mycket ljuvligare.
Sannolikheten att din kvadrat är exakt så stor som du vill ha den är minimal. På ett avslutat varv kommer den säkerligen att vara en aning för stor eller en aning för liten. Då kan du manipulera storleken på detta vis:
När min provkvadrat var 10 varv stor mätte den 24 cm på diagonalen. Det var 0,5 cm större än det mått jag var ute efter.
Den metod jag tänkte använda för att virka ihop rutorna — smygmaskor i bakre maskbågarna — skulle inte påverka storleken på rutorna nämnvärt. Kunde jag acceptera att virka ett linne som blev 0,5x4 = 2 cm vidare än jag hade tänkt?
Självklart! Då kan jag äta fler Ballerina-kex! Hellre det än 6 cm tajtare, vilket linnet hade blivit om jag stannat vid 9 varv.
Har du kommit fram till hur stora monsterrutor du behöver? Bra!
Det bästa med mormorsrutor är inte att de är så enkla att virka, utan att de är så lätta att smuggla ned i väskan. Du kan småpilla med dem mest hela tiden: på bussen, i kön i affären, ute på utflykt och picknick.
Ja, det är härligt. Men försök att hejda dig när du har virkat 12 kvadratiska lappar. Det är (nästan) allt du behöver.
Om du behöver våtspänna rutorna nu? Nej, det räcker med att du "formar i fuktigt tillstånd" när linnet väl är färdigvirkat.
Om du har virkat alla dina rutor i en och samma färg har du inte så mycket att fundera på. Annars behöver du klura ut var de ska hamna, på framsidan och baksidan, längst upp och ned.
Jag valde att placera de mörka rutorna vid midjan och på bakstycket, i förhoppningen om att det skulle ge en illusion av en midja.
Och hur ska du sy eller virka ihop? Välj det sätt du föredrar, eller testa ett nytt.
Egentligen föredrar jag att virka ihop mormorsrutorna samtidigt som jag virkar det sista stolpvarvet, men här valde jag att virka ihop färdiga rutor från rätsidan, med smygmaskor i en avvikande färg.
Det är buslätt! Lägg bara de färdiga rutorna kant mot kant, och kör ned virknålen i de yttersta (bakre) maskbågarna. Först i den ena rutan, sedan den andra. Och håva upp garnet. Stickskolan har en utmärkt guide till ihopvirkning med smygmaskor, till dig som vill följa en mer ord- och bildrik beskrivning.
Sy eller virka ihop alla kvadraterna, tills linnet är som en taggig tub.
Det är smart att virka en överkant. Dels för att förlänga linnet en aning, dels för att göra kanten tillräckligt stadig för ett axelband.
Första varvet på överkanten är ett mormorsvarv, alltså ett med stolpgrupper.
Virka två grupper om 3 stolpar med 2 luftmaskor emellan i de utåtriktade hörnen.
När du kommer till de inåtvända hörnen, gör så här: Virka 3 stolpar i luftmaskebågen före hörnet. Virka 1 stolpe mitt i det inåtvända hörnet. Virka 3 stolpar i luftmaskebågen efter hörnet.
Virka nu ett varv med fastmaskor, för att göra kanten mer stabil. I de utåtriktade hörnen: 2 fastmaskor. I de inåtriktade hörnen: 2 fasta maskor tillsammans.
För att din tub av mormorsrutor ska bli ett linne behöver du förstås axelband. Hur långa ska de vara? Precis så långa som du vill.
Experimentera genom att knyta fast ett stumt skräpgarn (tänk bomull) i ett utåtriktat hörn på bakstycket. Ställ dig framför spegeln och dra och måtta tills det känns lagom och ser bra ut. Knyt i framstycket. Ta av och mät. Klipp sedan bort skräpgarnet.
Hur vill du virka axelbanden? Jag satsade på tre varv i fastmaskor, med vikta kanter. Det håller lite bättre för tyngden av alla morrmorriga rutor. Därför lade jag till 3 cm på mitt axelbandsmått, för att få 1,5 cm vikmån i vardera kortände på banden.
Sy eller virka fast axelbanden i de utåtriktade hörnen upptill. Prova. Ser det bra ut?
Toppen! Men för att hela toppen ska bli toppen behöver du förmodligen...
När du kollar dig i spegeln, tycker du har lyckats virka ett linne som är tillräckligt långt?
Mitt täckte precis naveln, och eftersom jag är född på 1970-talet är det också min plikt att dölja min kropp för omvärlden så mycket som det bara är möjligt.
Därför virkade jag flera förlängningsvarv, precis som den extra mormorsranden till överkanten på linnet. Alltså två stolpgrupper med två luftmaskor emellan i utpekande hörn, en stolpe utan bredvidliggande luftmaskor i inåtgående hörn.
Om du vill virka de förlängande ränderna utan att vända, virka smygmaskor till närmaste luftmaskebåge när du kommer till ett nytt varv.
För mig var det lagom med sju extravarv av mormorsrute-ränder.
Och ett varv eller två med fastmaskor? Halvstolpar? Snäckskalsflärpar eller spetskant? Det kan du ha. Jag valde att låta mormorshörnen hänga fritt.
O, alla dessa trådändar! Om du tänker virka ett linne i bomullsgarn måste du tänka på att fästa ändarna ordentligt. Riktigt ordentligt, annars kommer trådnissarna att titta ut på rätsidan.
Och blockningen, då? Det räcker med att du formar linnet i fuktigt tillstånd, det vill säga bara drar ut det i längdriktningen, och sedan låter det plantorka. Du kan dra lite extra i hörnen. Inga knappnålar behövs.
Det är en bra idé att ha ett annat linne under linnet om du vill vara helt anständig. Men annars... nog ser det helt okej ut för att vara mormorsrutor?
Av vilka restgarn ska du virka ett linne av bara 12 stora blaffor? Ska du kanske matcha med en kofta virkad av rutor?
Har du återvunnit garn och sedan stickat eller virkat något nytt av garnet? Visa upp ditt projekt!