Har du restgarn över, plus ett gäng pärmar? Virka ett pärmomslag, särskilt om du envisas med att planera på papper (och uthärdar överjävligt många trista möten). Förvandla pärmen till din alldeles egna planeringsagenda!
Varför jag virkar pärmomslag? För att hålla mig upprätt, tackar som frågar.
Garn är det enda som hjälper. Näsan rinner. Halsen slemmar. Jag ryser.
Har du fått flunsan än?
Jag brukar få den. Och den förvärras alltid av min svåra mötesallergi. Som den där veckan för ett par år sedan, när jag staplade ut ur möteslokalen med blixtrande huvudvärk som endast kunde botas med Alvedon och ponchostickning.
Jodå. Jag blir sjuk av möten. Meningslösa, obligatoriska gruppövningar på jobb, i skola och föreningar slår ut systemet fullständigt.
Jag är overhead- och smartboard-intolerant. Har Powerpoint-överkänslighet. Kroppen börjar klia och luftstrupen snörps ihop när jag kommer i närheten av diffusa mötesagendor.
Teambildande aktiviteter ger mig nervösa ryckningar. Redan på lekis fladdrade jag omkring som en fjäril på tjack efter tredje omgången av sitta i ring och "Jag heter Anna, vad heter du?"
Skoltidens trista grupparbeten härdade jag ut (med högsta betyg, tackar som frågar) genom att ha ett pyssel att smussla med i väskan.
Garn är det enda som lättar på trycket i bihålorna, och jag *vet* det, har vetat det sedan jag var en liten skrutt.
Ändå var jag det där året så dumdristig att jag satte mig på den första av två halvdagars möten, i en luftkonditionerad liten lokal med femton potentiella virusbärare mitt i influensasäsongen, *utan* garn.
Klantigt. Taskigt tänkt.
När jag först fick reda på att jag skulle få information — som kunde ha sammanfattats på ett halvt A4-papper i 18-punkterstext — genom att våndas i en möteslokal i obligatoriska sju timmar, skrev jag upp "Stickning: Gymnasissan väljer hallonrött" under "Start-möte" i kalendern.
"Gymnasissan..." är en modell ur en 50-talssticktidning som jag hade kärat ned mig i. Även om den i min tappning skulle bli "Tvåbarnsmorsan väljer isglass-orange". (Kärleken blev aldrig besvarad; den står fortfarande på att göra-listan.)
Men när den första mötesdagen väl kom hade det orange garnet inte pånyttfötts än, utan surade i tvättad härvform uppe på vinden. (Jomenvisst, jag återvinner ju garn.)
Skit.
Och de andra projekten jag hade på stickorna och virknålarna var på tok för ... otympliga och indiskreta för mötes-smussel-pyssel.
Skit.
Alltså genomled jag den första mötesdagen *utan* garn, skissade komplicerade rymningsplaner i pärmen och kom hem så matt och tagen och febrig att det enda jag orkade göra var att läsa gamla Ed McBain. Ah! Hård prosa i mjuka pärmar. Det är nästan lika njutbart som garn.
Dag två var härvorna fortfarande fuktiga.
För att inte bryta ihop fullständigt grabbade jag en virknål och ett gäng restnystan, stuvade in dem i min A5-pärm (5 kronor på Myrorna, med rea-inkråm från Ordning & Reda, 40 spänn) som jag använde som almanacka och anteckningsbok.
Redan innan mötesledaren hade fällt den första, käcka "Har vi akademisk kvart här, eller ska vi sätta igång?" hade jag maskat några planlösa varv. Och var bara lätt illamående.
Vid första fikapausen hade jag något som liknade en halv halsduk. Och kunde till och med andas fritt när overhead-projektorn brummade igång.
När mötesmarodörena feltolkade "Några frågor ...?"
Snälla! Du och jag och varenda bildad människa vet att "Några frågor?" betyder "Nu är det slut, dags att gå hem".
Men mötesmarodörerna tog det som en uppmaning att berätta sitt livs historia. Och istället för att stänka pulverkaffeblask på dem log jag. Brett.
Mötet var långt ifrån över, men jag såg slutet. Jag såg att jag nästan var färdig med att virka ett pärmomslag till min turkosa second hand-agenda.
Skit, vad bra!
Bara ett fästvarv för att göra flikar att stoppa pärmflikarna i, ytterligare ett par luftmaskesträngar för att hålla den virkade pärmomslagskoftan — och inskjutna kvitton och pennor — på plats.
Mötet var alltså inte helt meningslöst. Visserligen febrade jag i sängen i två veckor efteråt, men jag fick ett planeringsverktyg värdigt en garngalning och kunde nu klappa mitt garn varje gång jag låtsades anteckna.
Nä, kom igen! Det behövs inga utdragna informationsträffar för att sticka eller virka ett pärmomslag.
Det enda du behöver skapa är ett rektangulärt stycke. Kortsidan ska vara lika lång som pärmsidan. Gärna en aning mindre, trots att lite sömsmån äts upp när du syr eller virkar ihop den. Pärmkoftan blir snyggare om den sitter tajt.
Och långsidan ska vara lika lång som din uppslagna pärm plus rejält med extra tyg för att få till fickorna där du stoppar in omslaget.
Gå och skapa nu.
"Några frågor?"
Har du återvunnit garn och sedan stickat eller virkat något nytt av garnet? Visa upp ditt projekt!