Virkad gardin i återvunnet bomullsgarn

av "Billigt garn"-Anna

"Jag har virkat en badrumsgardin" är något jag aldrig trodde att jag skulle säga. Inte utan en personlighetstransplantation.

Men nu har jag virkat inte bara en, utan två små gardiner, eftersom den första lätt kvalade in bland finalisterna i mästerskapen för misslyckade virkningar, och därför förpassades tillbaka till återvinningscentralen.

Den senaste gardinen är kanske inte lika punkig som den förra. Men den är i alla fall en liten hyllning till 1970-talet, och precis den sorts turkos-plommon-marina färgkick du behöver när du har ledsnat på att dassläsa.

Tycker du att gardinen verkar lite gles nedtill?

Männen i mitt liv propsar på att en badrumsgardins uppgift är att skydda mot insyn. Men eftersom det är jag som är gardinmotståndare och virkvärsting har vi nått en familjekompromiss. De får sin förbenade badrumsgardin mot att det är jag som håller i virknålen och bestämmer vad som hängs upp i fönstret.

Och det finns ingen insyn i fram- och bakstjärtshöjd i vårt fönster. Jo, det kanske låter som att småfåglarna fnitterkvittrar åt människorumpor i duschen, fast de menar säkert väl.

Vad var det mest spännande som hände när du virkade gardinen?
Egentligen är jag alltså emot gardiner. På riktigt. Jag är beredd att ställa mig upp och försvara varje människas rätt att ha, hänga upp, säsongsväxla och till och med sy, sticka och virka sina egna gardiner. Men mitt personliga gardin-ställningstagande är, eller snarare var: Nej.

Det var efter mycket tjat och ett par inredningsövergrepp (släktingar som brutalt smusslade upp en spetsbit under ett toalettbesök) som jag virkade min första badrumsgardin: Ett sladdrigt nät i kärleksknutar, som nästan fick fason med hjälp av duktyngder i glas.

Och sedan ... sedan tänkte jag om. Poängen med en gardin är inte att försvåra för folk att kika in, åtminstone inte i vårt badrum. Nej, det är att ha något snajsigt att titta på när du sitter på muggen och internet ligger nere. Eller ... ja, du förstår vad jag menar.

Tänkt och gjort. Jag prasslade och skyfflade bland virkbeskrivningsbuntarna och hittade ett mönster från 1970-talet på en gardinkappa, som i klatschiga färger kunde bli ett justerat gardin-ställningstagande i stil med "Okej då. På mitt sätt. Pilutta."

(Originalgardinen tycks ha varit virkad i ill-rött eller möjligtvis orange. Trycket har bleknat med tiden.)

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?
Det turkos och marinblå bomullsgarnet kom från en och samma begagnade tröja som jag köpte på antingen Myrorna eller Stockholms Stadsmission. Minnet sviker mig; så länge har restnystanen legat och gottat sig i garngömman. Det plommonlila kom däremot definitivt från en Myrorna-tröja, en damcardigan med blixtlås. Framstyckena var klippta intill blixtlåset. Det blev en hel del smånystan på köpet. Liksom.

Vem har designat badrumsgardinen?
Tyvärr hade jag rivit ut beskrivningen "Vackert i fönstret", så jag är osäker på om den kom från en bok eller en tjock tidning.

Jag gör ofta så, river ut det gottaste. Ser ingen anledning till att jag ska agera arkivarie och bibliotekarie när Kungliga Biblioteket gör det så mycket bättre.

Hur som helst var det en väldigt enkel beskrivning, med bara stolpar, dubbelstolpar, tredubbla stolpar längst ned och luftmaskor. Inga konstigheter.

Garnkostnad?
Nu ska vi se ... restnystan av återvunnet garn ... Kan det bli så mycket som fem, tio kronor? Vi säger så.