Virkad kofta 'Mormor Chanel'

av "Billigt garn"-Anna

En svart, liten kofta med vita kanter och fusk-bröstfickor, virkad av mormorsrutor. Kan den kallas något annat än "Mormor Chanel"?

Den är lite kramtajt, har 3/4-ärmar och saknar knäppning, så den passar lagom nonchalant över något kortärmat eller ärmlöst.

Och ja, den ser snudd på ärtig ut, trots att det bara är simpla mormorsrutor.

Svart och vitt är utmärkt för att pensla gåtor och hemligheter i. Inte syns det väl att jag har virkat tokfel på tre kvadrater?

Vad var det mest spännande som hände medan du virkade koftan?

Chanel-koftan började som minnena av ett misslyckat semesterprojekt. I min garnhörna låg ett gäng små och stora knollriga nystan av mercericerat, återvunnet bomullsgarn i svart och vitt. Det skulle ha blivit en somrig, snäckmönstrad topp medan familjen sprätte på stranden, men så blev det aldrig.

Mina semestervirkningar har en tendens att förvandlas till actionfilmer av den sämre sorten. Inte för att de innebär biljakter, muskliga män och lättklädda kvinnor. Särskilt inte det senare; med mina pigmentstörningar sitter jag heltäckt och påbylsad när jag virkar på beachen.

Nej, det är det där att nästan varje rese-virkning får mig att framstå som en megalomanisk superskurk vars väl uttänkta planer på att ta över världen effektivt grusas av skurkens hantlangare, spelade av mina familjemedlemmar.

Superskurken: "Ja! Ja! Jag har en hel arsenal av högkvalitativt garn, packade i kompakta nystan!"

Hantlangarna: "Vi reser med enbart handbagage, max 10 kg per skalle."

Superskurken: "Med denna enkla virknål ska jag förvandla garnet som är kvar till något som världen aldrig tidigare har skådat!"

Hantlangarna: "Nä, nu har vi suttit stilla tillräckligt länge, dags att vi tar en långpromenad allihopa."

Superskurken: "Äntligen har jag händerna fria! Jag inrättar mitt högkvarter i soffan så att jag ostört kan arbeta vidare på de mäktiga maskorna. Mohahaha!"

Hantlangarna: "Mamma, det är din tur att diska."

Suck.

Nå, den här sommaren skulle allt bli annorlunda. Det svarta och vita garnet skulle äntligen förvandlas till något använd- och bärbart medan maskandet masserade mig till ett sällsamt lugn.

Banne mig.

Så genidrag nummer ett var att virka något av mormorsrutor, trots min dokumenterade hatkärlek till dem. En ruta går alltid att smussla ned i och upp ur fickan. Rutor är ultraportabla, och kräver inte många minuters ostördhet för att växa. Snacka om att maska utan mankemang!

Genidrag nummer två var att virka ihop rutorna på sista varvet, istället för att sy ihop dem. Att sy ihop 142 mormorsrutor och två ärmkilar skulle kräva inte bara en utan två, tre semestrar, dessutom *utan* familjen. Nä, fy.

Hängde du med? Just det, återigen betedde jag mig som en superskurk: Jag lät den ena storstilade planen grusa den andra.

Mormorsrutor som virkas ihop på sista varvet bildar stora, sammanhängande stycken, och kan absolut inte smusslas upp och ned. Det tar flera minuter att bara brotta fram eländet ur pysselpåsen.

Suck.

För att vara säker på att hinna med och klart koftan, och ändå umgås med familjen, satte jag sonika igång att virka koftan i stora sektioner, hela två veckor innan vi skulle resa iväg. När det sista av packningen låg på plats återstod bara ett tjogtal mormorsrutor att stolpa in. Mohahaha!

Det gick bra. Lite för bra.

När jag hade virkat fast ärmkilarna, fixat till kanterna och fuskficklocken och vävt in de sista garnändarna på ett säkert sätt var garnet så gott som slut och koftan klar. Och jo, den var både användbar och bärbar, redan innan jag hade våtspänt den.

Men det återstod fem dagar av vår resa. Fem dagar när jag inte hade något att maska. Alls.

Supersuck.

Vilket garn, och vad var garnets tidigare liv?

Det syns inte på bilderna eller för ett otränat öga, men det är faktiskt två sorters svarta garn som är med och leker i "Mormor Chanel".

Garnet som ingick i den misslyckade semester-toppen var ursprungligen en kommersiellt stickad tröja med v-ringning som jag fyndade för bara 40 kronor på Stockholms Stadsmission. Bomullsgarn från fabriksplagg är ofta otvinnade, men det var mjukt och ljuvligt.

Tröjan var i storlek medium, och garnet som blev kvar på smånystanen räckte inte till en ny kofta.

Så de sista mormorsrutorna vid axlarna virkade jag av en loppis-fyndad svart garnhärva, som jag gissar är ett klassiskt 8/4-virkgarn. Eftersom det bara var tvättat och krympt en gång — av mig — var det inte alls lika medgörligt och läckert som det återvunna.

Det vita garnet är också återvunnet, och kommer från ett linne som var stickat i dubbelt garn. Också det otvinnat, så det matchade det svarta garnet perfekt.

Och jo, om du tittar riktigt, riktigt noga kan du se att koftan är i två nyanser av svart.

Vem har designat? (Du, en webbplats, ur en bok ...?)

Utgångspunkten för koftan är diagrammet till Drops Designs "Summer Patchwork".

Ja, bara diagrammet. Förutom att jag använde en annan sorts garn virkade jag mormorsrutorna med vändningar och virkade ett slags ärmkilar som var mer inspirerade av en mormorsrute-tröja från 1970-talet.

Garnkostnad?

Rubbet av den svarta tröjan gick åt, men bara en aning av loppis-härvan och det vita garnet. Totalkostnad torde bli runt 55 kronor. Inte illa!