Sticka en poncho av fyra kvadrater

av "Billigt garn"-Anna

Vilken sorts poncho är egentligen detta? Förutom att modellen har den klassiska, symmetriska ponchoformen, med en snibb både fram och bak, är den också en poncho för semesterhjärnor.

Den är okomplicerad att sticka (eller virka) eftersom den bara består av fyra kvadrater. Inga särskilda kvadrater. Vilka kvadrater som helst. Nästan. Du kan alltså lätt designa din egen poncho.

(Och det finns fler enkla ponchomodeller som du kan göra ett eget mönster till!)

Ja, den lämpar sig för nybörjare. Ja, den passar mer avancerade garnkonstnärer. Jo, du kan sticka den i dyra garner, även om roliga restgarner eller garn som du har återvunnit själv är betydligt mer exklusivt.

Rutorna är relativt stora, men varje enskild fyrkant är tillräckligt liten för att du lätt ska kunna smuggla ned den i en handväska eller man-bag. Du kan alltså sitta och småsticka kvadraterna på bussen, vid fiket, under söndagsmiddagen eller på stranden.

Definitionen av en "strandponcho" är väl att du stickar den på stranden?

När det är dags att mojsa ihop delarna behöver du lite mer utrymme och tankekraft. Men det är då, det.

Vänta nu? "Semesterhjärna"?

Jag vet inte hur det med dig när din kropp skriker efter sommarlov. Och det trots att du inte längre är skolelev och därför definitionsmässigt inte kan ha sommarlov, utan möjligtvis ett par veckors semester eller kompledighet.

Hur som helst brukar min hjärna vilja byta miljö.

Och jag har två lägen på min semesterhjärna. I det ena läget slänger jag av mig den bildliga slipsen och vrålar "Redo för djungeläventyr!"

När jag har slagit över till det andra läget glömmer jag vad det är för veckodag och gör sällan mer avancerade planer än: "Sticka. Äta. Gå ut. Gå in. Sticka. Äta. Sticka. Sova."

Just så. Hjärnan är som ett skal, ett urblåst ägg.

Gemensamt för de båda semesterhjärnslägena? Eftersom garnpyssel är en tillflykt undan livets virrvarr är sticklusten enorm:

|........................|

Men den kontorstråkiga, rationella tankeförmågan är inte större än så här:

|...|

Och då passar det utmärkt att bara behöva sticka fyra kvadrater till en lagom punchig poncho.

Det handlar visserligen om likvinkliga och liksidiga fyrhörningar, men det är ungefär så mycket matematik som du snuddar vid när du planerar din poncho. Och du kan svinga dig i kreativitetslianerna och experimentera vilt när det gäller val av garn, spets-, struktur- och färgmönster, olika sorters sömmar och kanter.

Poncho av fyra kvadrater — beskrivning

Hur stickar eller virkar du en sådan här sorts poncho?

Här följer en av världens kortaste beskrivningar:

• Hitta ett majsigt garn som passar till våren, hösten, sommaren, vintern, eller hela året. Restgarn blir toppen.
• Sticka (eller virka) fyra kvadrater i en stil som verkar intressant.
• Sy, sticka eller virka ihop kvadraterna, först till en L-form, sedan till ett dubbelvikt V.
• Komplettera med en nederkant och en halskant, om du vill. Och orkar.

Japp, det var det.

Ptroo! Hur stora ska kvadraterna vara?

Jaha. Ungefär så här:

• Ganska liten poncho, en kvadrat med sidan 35 cm.
• Lite större poncho: 40 cm.
• Medelstor poncho: 45 cm.
• Stor poncho: 50 cm.
• Större poncho: 55 cm.

"Liten" och "stor" handlar inte om storlekarna "small" och "large", utan mer om hur mycket ponchon breder ut sig på en vuxen person.

Tänk dig att måttet går från halsringningen ned till, eller förbi, armbågen.

Vänta, vilka fyrkanter ska jag sticka eller virka till ponchon?

Gör precis vilka kvadrater du vill.

Min mer organiserade vardagshjärna hade redan utsett vilka kvadrater jag skulle sticka till ponchon, nämligen en större version av den stickade duken från år 1886, som jag rotat fram ur Internet Archives djupa arkiv.

En liten pluttduk eller fyra blir inte mycket till poncho, men jag fortsatte hålmönstret tills kvadraten hade en sida om ungefär 40—45 cm.

Och så stickade jag rutorna i ett mellangrovt garn, ett återvunnet bomull/akrylgarn från en East West-tröja som sonen hade sorterat bort från sin garderob.

Snackar vi gratis garn? Just det. Och en materialmix som fungerar lika bra på sommaren som på vintern.

Vill du sticka ungefär likadana rutor? Gör det om du vill. Fast var lite mer vardagsskärpt än vad jag var. Eftersom jag faktiskt stickade ponchon under en semester råkade jag förtränga att alla typer av spetsmönster behöver våtspännas för att komma till sin rätt.

Den enda yta som fanns tillgänglig var ett köksbord. Som bara var ledigt någon halvtimme mellan måltiderna.

Nä, sticka eller virka de kvadrater du känner för, så länge de är smidiga och har ett bra fall. Tänk disktrasor snarare än grytlappar.

Mormorsrutor? Givetvis. Dominorutor? Självklart. Vad sägs om...? Ja. Eller en...? Absolut.

Det är förstås en fördel om du håller dig till den sorts rutor som automatiskt blir kvadratiska, annars får du mäta lite extra och stoppa maskandet när höjden och bredden på din ruta är lika långa.

Jaha, men hur blir kvadraterna en poncho?

Ah, nu är det dags att låta den ena hjärncellen väcka den andra.

Du ska sy eller virka ihop kvadraterna i form av ett stort L.

Jag gjorde en trenålsavmaskning, eller axelavmaskning med tre stickor, och stickade alltså ihop rutorna samtidigt som jag avmaskade.

Fäst ihop dem så att tre rutor bildar L:ets långa sida, och en ruta L:et lilla fot.

Sedan ska du fixa en söm till, så att de stickade eller virkade kvadraterna bildar en poncho med snibb. Det gör du genom att tänka dig att L:et har tränat på sin yoga ordentligt och kan sparka sig själv i huvudet.

Sy ihop L:ets tår med L:ets panna. (Ja, de sidor där rundstickorna sitter.)

Resultatet? En poncho som du kan bära med snibben fram och bak...

...eller en kortare poncho där du har snibbarna åt sidorna.

Och ponchons kanter, då?

Jorå. Också här gäller fri lek.

Om du stickar eller virkar stora rutor får du också en ganska stor halsöppning. Det är bra att strama åt den lite.

Jag valde en enkel ribbstickad ringning med en i-snodds-avmaskning för halsen.

Till nederkanten hade jag egentligen tänkt en spetskant från år 1838, men beskrivningen gick inte ihop, rent matematiskt. Ett varv slutade på 16 maskor, nästa började med 18. Jag hade god lust att hålla seans och läxa upp skribentens protoplasma.

Istället knåpade jag ihop en egen uddspets, som jag förmodligen aldrig någonsin kommer att sticka igen. Det finns betydligt snyggare sätt att kanta.

Fransar? Ja, det är väldigt hippie.

Nästa steg

Verkar en kvadratponcho med snibb lagom utmanande? Spring då genast och rota fram lite sköna restgarn, leta upp en kvadratbeskrivning som verkar spännande (till exempel till en disktrasa), bokmärk några sköna kanter och gå loss!