Tunt bomullsgarn i lila, blått och svart

Hade det inte varit för färgen på garnet, skiftningarna i lila, blått och svart, hade jag aldrig köpt herrtröjan från H&M på Myrorna.

Visst, jag dyrkar återvunnet garn, men det betyder inte att jag anser att varje liten begagnad trasa är oändligt åtråvärd.

Vadå, vad det var för fel på den?

H&M-tröjan var hel. Och hade bra sömmar. Och den var billig, bara 45 kr. Och så var den i ren bomull, vilket var en stråle ljus i begagnatbutikens mörka akryltunnel.

OBS! Med "ren" bomull menar jag 100 procent bomull, inte att den ursprungligen odlats, färgats och spunnits på ett ekologiskt och rättvisemärkt sätt. Ny bomull är en riktigt miljöskitig fiber. Använd återvunnet bomullsgarn, okej?

Nej, problemet var att tröjan var tunn. Alltså att garnet var riktigt tunt. Inte så fint att tyget kunde klassas som trikå, men ändå: spinkigt.

Att garnet du återvinner från secondhand-tröjor är tillräckligt grovt för att du faktiskt ska kunna sticka eller virka med det är ett givet inköpskriterium.

Okej, okej, det finns tunna garn även där ute i köpegarnsvärlden. Finfina ullgarn som är "lace weight" och som du stickar vackra spetssjalar av på lite större stickor än vad garnet egentligen påkallar. Smäckra, vältvinnade bomullsgarn eller moderna mikrofibergarn som du virkar med de där rackarns magra virknålarna, där själva kroken inte är större än en flisa av ett sesamfrö.

Herregud, det heter till och med "virktråd"!

I vuxen ålder, med vuxna fingrar och vuxna (okej, gamla) ögon går min absoluta smärtgräns för virknålsgrovlek vid 2,5 mm.

Seriöst.

Går jag lägre blir jag helt vansinnig och känner mest för att hugga virknålen i mina egna köttigare delar. Särskilt som återvunna bomullsgarn från kommersiellt stickade plagg oftast är otvinnade.

Jag vill inte gå så långt som att säga att virkning med supertunt garn och superspetsiga virknålar är självplågeri, men det kräver i alla fall en medveten och plågsam viljeansträngning.

Så jag köpte tröjan med en plan B. Om det skulle visa sig att det läckert lilaflammiga garnet var för tanigt skulle det få biffa till sig.

Hur då? Jo, på precis samma sätt som när du gör ditt eget toktjocka garn. Fast det i det här fallet handlar mer om att tråden ska bli normalkrallig.

Närmare bestämt tänkte jag eventuellt göra garnet tre gånger så tjockt med hjälp av navajotekniken, där du med fingrarna virkar enorma luftmaskor med en tunnis-tråd:

Men det var plan B. Plan A var att virka stora mormorshexagoner av garnet, precis i det slanka tillstånd som det skulle återfödas från herrtröjan.

Och tänka sig, med en 3 mm-virknål blev stolpgrupperna sladdriga.

Håliga.

Helt enkelt perfekta för en ny tröja, i en annan och antikommersiell tappning!