Garn med knutar! (Röd bomull/akryl)

Favoritblandningen av fiber: Bomull och akryl. Favoritfärgen: Rött. Klarrött. Och rött med en blå klang, inte gul.

Så det här garnet är formidabelt på många sätt. Förutom ... förutom det där att stora delar bestod av korta, klippta stumpar. Och att det var en massa knutar på garnet.

Just det. Shoppingturen gick från att dofta spänning, från att dofta jakt, till det krassa konstaterandet att sprättäventyret skulle leda till mer fnas än bulliga nystan.

Och jo, det visste jag om. Jag förstod det, redan innan jag köpte huv-koftan i en secondhandbutik.

Vem köper frivilligt garn med knutar?

Du har säkert råkat ut för att ett par av de nystan som du har köpt i en garnaffär har knutar någonstans. Mitt i ditt mysiga, meditativa maskande blir det tvärstopp.

Visst, visst, det är ingen katastrof. Inget i stil med den grymhet, förtvivlan och fasa som du kan läsa om i nyheterna, dagligen. Nä, knutar på garnet är bara irriterande, en lätt klåda på ditt tålamod.

En knut gör att du inte själv kan bestämma när du vill byta nystan, utan du måste skarva garnet mitt i stickningen eller virkningen. Och så blir du av med ett par decimeter garn. Decimeter som kan vara avgörande. Eller åtminstone kännas avgörande.

Du kanske inte bryr dig om futtigheter på den nivån, men mig stör det. Det är så ... fräckt! Och onödigt.

Skulle du köpa nystan i garnbutiken om du i förväg visste att det hade gäng knutar? Och om de såldes till ordinarie pris, som de faktiskt gör? Knappast. De borde märkas och säljas som sekunda varor. 20 procents rabatt? Gärna! Halva priset? Då blir det knutkalas!

Så varför köpte jag en begagnad kofta för att återvinna garnet ifrån det, när jag visste och såg att huvan hade overlockade och klippta sömmar, och att flätstickningen gjorde det troligt att det skulle finnas irriterande knopar på de plaggdelar som i den bästa av blivande garn-världar ger stora, härliga nystan?

(Nej, jag har ingen aning om varför fabriksstickade koftor med flätor kräver så många småstumpar, men jag utgår från att det gör maskinstickningen mer effektiv. På något sätt. Textilbossarna skulle knappast lägga till ett arbetsmoment för skojs skull.)

Jo, jag planerade givetvis att rätta maskorna efter matsäcken, och även använda de korta garnbitarna av detta skönt röda garngos.

De riktigt stympade stumparna, de som bara var en till två decimeter långa, slängde jag. Möjligen kunde jag ha använt dem till stoppning.

De något längre bitarna började jag virka restgarnsblommor av. Två längder från den sönderklippta och overlockade huvan räckte till en hel blomma, och jag skarvade med en osynlig knut eller "magisk knut". Och mindre än halva huvan gick åt för att virka en blomduk.

Men det betraktar jag egentligen som fusk. Att sammanfoga kortare bitar till en längre längd, vad är det för nyskapande med det?

Nä, om du ska tänka utanför ramarna måste du också respektera de ramar som finns.

Alltså att använda de små nystanen precis som de är, utan nya knutar, osynliga eller inte. Hur? Det är fortfarande frågan. Som har många möjliga svar.

Vad sägs om röda prickar eller muscher på en vit eller svart bakgrund? Att låta första varvet eller en enskild stolpgrupp av en grå mormorsruta vara röd? Att ha en (1) röd frans bland en massa gula? Ett litet rött streck på marinblå bakgrund, broderat i maskstygn?

Jorå, också väldigt små garnnystan och irritationsmoment kan ge dig storslagna idéer.