Mohairgarn, äkta eller fusk av polyesterfibrer, och andra håriga och riktigt lurvigt ludna garn kräver lite speciella takter och taktiker när du återvinner dem. De är härliga att sticka och virka med, men nystningen kan ta knäcken på dig.
Återvinningscentralen på Tvätterskevägen har ägnat de senaste dagarna åt mohair. Äkta mohairgarner, från köpetröjor. Oäkta diton, från handstickade små bäbisprylar som gått i arv ett par barn för många.
Återvunnet garn med hälften mohair (alltså gethår) i.
Det kräver en särskild teknik att repa upp håriga garner, inte bara mohair utan även bouclégarner, som är mer knöggliga än håriga, och pälsgarner.
Det vanliga dra i tråden-sättet vill sig nämligen inte riktigt. Håren fastnar i varandra och bildar små dreadlocks och tovor. Sliter du för mycket går garnet av. Sliter du för lite sitter det fast i en stor hårig kaka.
Så vad gör du?
Ska du kamma en bångstyrig flicka med alldeles för rufsigt barr går det bra med spraybalsam och en Disney- dvd i bandspelaren.
Jag har inte vågat ta till samma metod när det gäller garner, för där har jag ett bättre knep.
Tricket sitter i på vilken ledd du drar garnet i.
Håll i kanten på stycket som ska repas upp och dra garnet försiktigt horisontellt.
Inte snett, inte uppåt, utan rätt åt sidan. Svisch! Går hur snabbt som helst, nästan utan att fastna.
Krånglar garnet ändå? Lägg plagget i en plastpåse och tjoffa in det i frysen en halv dag. Om det är äkta mohair kommer de små fjällen på håren att ... eh ... fälla ned sig? Hur som helst går det extremt mycket lättare att repa upp en mohairtröja som har varit i kyla än en som varit ute och viftat i rumstemperatur.
Tjorvar det fortfarande? Pilla med en trubbig nål i de knepiga ställena. Och ta till sprättkniven när det verkar helt omöjligt — i själva håret, inte garnet.
Om garnet blir små-flintis? Det där fläckvisa håravfallet på det återvunna garnet försvinner när du ruggar upp plagget efter stickning eller virkning. Ingen fara, alltså.