Sticka med presentsnören: badrumsgardin

av "Billigt garn"-Anna

Behöver du verkligen garn för att sticka? Visst, om du vill hålla din stickpassion inom försiktighetens gränser. Men inte om du är ute efter en både festlig och vattentålig badrumsgardin. En gardin som hindrar förbipasserande att glutta in på eventuell nakenhet, och som istället bjuder såväl spionerande grannar som toalettbesökare på glitter och glam.

Hm. Dags att varna känsliga läsare, eftersom projektet innehåller material som kan verka stötande.

Den här badrumsgardinen är alltså inte stickad i ett återvunnet garn. Det går knappt att kalla aktiviteten "återbruk", eftersom materialet är nytt och oanvänt.

Dessutom är det plast.

Förlåt.

Men så är det. Gardinen är stickad i överblivna presentsnören på rullar, sådant där som du råkar köpa på dig när det är julklapps- och födelsedagstider, och sedan aldrig lyckas använda upp.

Och du — även om onödig plast är djupt omoraliskt och ogynnsamt för miljön — det är hur kul som helst att sticka med det!

Presentbanden är lite vassa och sega. Och eftersom de kämpar emot varje försök du gör för få jämna och snygga maskor blir resultatet en överraskning. En övning i ödmjukhet.

Det stickade böljar och buktar sig som det vill, och vägrar låta sig tämjas till lydnad. Du kan bara luta dig tillbaka och njuta av föreställningen.

Bakgrunden till denna djärva stickbedrift?

Jo, hela projektet började med att jag gick förbi en kontorsvarubutik som hade en reahörna. På bordet låg en korg med vita presentsnören, i ett material som kallades "viskosbast".

Och då mindes jag hur jag under ett sommarlov, som mycket ung garngalning, stickade och virkade långa korvar av allt jag fick tag i: grässtrån, hårstrån, sytråd, skosnören, rep och presentsnöre. Vore det inte fantastiskt att återuppleva gamla garndomsminnen?

Tyvärr visade sig rabatterbjudandet vara halva priset på enormt jävla tokdyrt.

Eller inte "tyvärr". Snarare "som tur är", för jag kom ihåg att jag hade sett en massa spolar med julklappssnören hemma i köksskåpen.

Okej, jag gick även in en bjäfs- och tingeltangel-affär för att komplettera med några färgklickar, för i den butiken kostade rullar med inslagningssnören bara 10 kronor styck.

Varför sticka en badrumsgardin?

Efter några provlappar på feta stickor (8 mm-stickor till 5 mm breda band, 9 mm-stickor till 8 mm-band) kom jag fram till att det var överdrivet att försöka imitera en stickad, sirlig spets från 1800-talet, eftersom simpel rätstickning gav ett tillräckligt punkigt resultat. Särskilt med lite abstrakta färgmönster i intarsiastickning.

Dessutom blev jag övertygad om att ett insynsskydd till badrummet kunde bli slutresultatet av provlappandet. Något håligt och färgglatt av plast passar perfekt i vita, våta rum. Och vi behövde verkligen tvätta den virkade bomullsgardin som tidigare hängde i fönstret.

Givetvis finns det många andra saker att virka och sticka av plastremsor, återvunna eller inte.

Vadå? Om jag tänker tvätta denna gardin, och kanske bidra till ytterligare mikroplaster i haven? Nix. Lite dammsugning och skakning räcker fint.

Och när den har partajat klart i fönstret hamnar den i brännbara sopor.

För- och nackdelar med att sticka i presentsnöre

Presentsnören har sina egenheter. Vissa är gulliga för en garngalning, andra inte.

• Du kan inte forma det du har stickat eller virkat i presentsnöre genom våtspänning. Inte om banden är tillverkade av plast. Det borde däremot gå att smälta till det stickade med ett strykjärn, med smörpapper emellan. Det kanske blir nästa provlappande?
• Masktätheten är oförutsägbar. Den där böljande, bubbliga effekten gör att stickningen blir ojämn även i konturerna. Gardinen gick från lagom bred till för smal. Men rätstickning är lätt att bygga på åt alla håll, så det var bara att sticka upp extra kanter längs den rätstickade lappen.
• Precis som andra platta bandgarn tenderar presentsnöre att sno sig något förbenat. Det är charmigt. Till en viss gräns. För att undvika värsta knorven, sätt upp spolen på en pinne eller en penna, så att bandet kan löpa fritt.
• Det är trögt att sticka med plast. Å andra sidan väger presentsnören ingenting. Fingrarna lider, medan axlarna njuter och skålar med varandra: "Botten upp, Axel! Dito, Axel! Minns du när hon virkade med jeansremsor, Axel? Fy fan, Axel!"
• Mer vanliga stickuppläggningar, som korsuppläggning eller stickad uppläggning, passar inte riktigt till presentsnören. Materialet ger inte med sig, utan de upplagda maskorna blir jättetajta. Till badrumsgardinen började jag med en lång, smal rätstickad remsa med kedjekant, och plockade sedan upp nya maskor i kedjemaskorna. Den korta uppläggningen fick skämmas och ynka sig i ett hörn.
• Presentsnören går att krusa! Hur kul är det inte att förvandla ett slätt eller vågigt garn till något krulligt? Jo, när du återvinner garn brukar du förstås sikta på motsatsen: att förvandla nudelkrulligt, upprepat garn till något slätt och pysselvänligt. Men gardinfransar blir underbara när du kan krusa ett par strån, lite slumpmässigt sådär. Det är som att ha kalas-serpentiner hängande i fönstret!
• Det är urlätt att fästa och skarva trådarna. Gör bara en knut och knipsa av. Inget jämrans finlir.

Vad blir "garnkostnaden"?

Det stod ingen längd angiven på de extrarullar som jag köpte, och hur många meter som var kvar på spolarna som vi hade hemma har jag ingen susning om. Men jag köpte extra presentsnören för 30 kronor, och sedan mörsade jag på med lagret. Vi har ändå massor kvar. Varifrån kommer alla rullar?

Blir du nyfiken på att använda presentsnören i plast eller något annat udda material i din stickning och virkning? Vad vill du skapa?