Har du stött på fördomar om stickning och virkning ... eller snarare förutfattade meningar om just dig som stickar och virkar, och mer än gärna umgås med garn? Här har du några sköna och svidande favoriter från Billigt-garn.net:s läsare.
Det är konstigt det där. Säger du att du stickar eller virkar bubblar det fram de mest märkliga iakttagelser från icke-garnatroende. Det kan vara uttalanden som stämmer in på dig på pricken (för mig gäller till exempel "Stickar du? Då får du väl mycket gjort framför tv:n?"), eller falska, i bemärkelsen att det säkert gäller andra, men inte just dig. (För mig låter "Virkar du? Jag antar att huset är fullt av gardinlängder?" som rena science fiction-skräckisen.)
Själv trillar jag om och om igen i samma fälla som mer normala människor utan garngalenskap brukar hamna i. Nämligen den att jag tror att stickare och virkare, oavsett kön och ålder, beter sig som den där vänliga, handarbetande sagogumman i gungstol. Den som gosar med garn måste väl vara en aningen mer hyfsad än andra? Lite bättre, helt enkelt?
Inte för att jag betraktar just mig själv som en särskilt vänlig och förstående person — undantaget som bekräftar regeln! — men nog borde folkvett vara en följd av devisen "I knit so I don't kill people", om inte annat?
Men sedan går jag till ett stickkafé, eller råkar titta in i en Facebook-grupp om stickning och virkning ... och tänka sig, varje gång visar det sig att även någon som lugnar nerverna med strumpstickning kan uttrycka sig som en hatisk rövhatt om såväl typer av stickor som människors val av kärlekspartner.
Det är som att garnentusiaster är ... som folk är mest! Chocken!
Sedan finns det givetvis de personer verkligen, verkligen inte tror på myten om den snälla tanten som sitter och stickar (och löser mordmysterier, som Agatha Christies Miss Marple.)
Sug på detta citat från privatdeckaren Helen i Marian Keys roman Hemligheten på Mercy Close:
"Är det mig det är fel på, eller är två stickor som klirrar mot varandra ett av de mest olycksbådande ljud som finns? Och de bisarra skapelser som dessa stickor åstadkommer, är det någon som egentligen vill sätta på sig dem?"
Vad har du fått höra när du dragit upp garnnystanet ur fickan? Här är ett knippe förutfattade meningar som Billigt-garn.net:s läsare har stött på.
Sanna? Eller falska? Och vad säger du när du får det slängt i ansiktet?
Pia vet hur den låter:
"Att handarbeta är meningslöst. Materialet är dyrt och det finns saker att köpa färdiga."
Karin har stött på följande finfina fördömande fördom:
"Sticka ett överkast? Vilken idé. Är det inte bättre att du skaffar dig ett jobb?!"
Annas replik: "Om jobbet är att lura på timeshare-lägenheter till charterpensionärer stickar jag hellre överkast för resten av livet."
Och jag "stickar sockor för att bli snäll + lugn + smartare, inte för att jag är akut barfota."
Tja, det är väl lite gulligt när personer försöker ge komplimanger genom att fråga om du vill sticka eller virka till dem. Ungefär som när man frågar "Kan jag få receptet?" på en middag, istället för att bara säga "Mmm, gott".
De som yttrar det här har knappast någon aning om vilket arbete en stickning eller virkning egentligen innebär.
Ninni är en av dem som har hört det:
"Men om du gillar att sticka kan du väl sticka en tröja till min dotter/moster/hund"...
I själva verket stickar jag gärna till både Gud och hela världen, men det ska vara på MITT initiativ. Vägrar ta beställningar, och särskilt inte från folk som jag i största allmänhet "stöter på" och inte har nån djupare relation till. Däremot kan jag skicka sockar över landet till nät-kompisar som jag aldrig sett....
Annas replik: "Om du har råd, så absolut!" med följdrepliken: "Nu ska vi se, det blir 40 till 65 arbetstimmar à 450 ..."
Sälja ponchon av virkade blommor? Bara arbetet hade kostat minst 55125 kr.
Ja, den här raringen är förstås nära släkt med den föregående fördomen.
Marre har snappat upp den:
"Alla som stickar och virkar är för snåla för att köpa färdiga produkter i affären eftersom de kan göra dem själva. Och mycket bättre dessutom."
Ja, eller hur! Det blir inte billiga tröjor jag stickar. Garnet är inte gratis och tid tar det. Och ofta får jag repa upp...
Annas replik: "Kolla min webbplats: 'Som varje syjunkie vet är besparing en mönsterdel, inte ett ekonomiskt faktum'."
Marianne har stött på motsatsen. Eller är det samma sak?
"Sticka!!?? Det kan väl inte löna sig!"
Stämmer absolut på mig. Om man tänker i kronor. Men räknat i sinnesro och tillfredställelse blir det något annat.
Annas replik: Dito. Heja, Marianne!
Ewa, @kafferepet på Twitter, förmedlade följande:
Min vän Jennys fina farmor sa "garn är dyrt, men det är billigare än Prozac."
Är garnarbete en hobby eller en livsstil? Denna goding kanske främst riktar sig till de värsta garngalningarna, vi som stickar och virkar och stickar och virkar och stickar och virkar och inte gör något annat.
Lisbeths svärmor råkade ut för det:
Hon virkade sängöverkast som en galning ett tag. Uppskattningsvis blev det 6 eller 7 stycken. När hon var som galnast fällde svärfar den omtalade kommentaren:
"Om jag ändå hade varit en virknål, då hade du nog tyckt om mej!???...."
Annas replik: "Ja?"
Jag har en hel del fördomar om syslöjdsfröknar, eftersom mina tre textilslöjdslärare har varit riktigt snipiga drillsergeanter i vadlånga gabardinkjolar.
Maja är ingen sådan syslöjdsfröken, men hon har råkat ut för fördomen om att den som själv gillar att sticka också automatiskt uppskattar att ha på sig andras stickade prylar:
Den värsta fördomen om mig som jag mött, var när jag fick denna stickade klänning i födelsedagspresent. Motiveringen till presenten löd: Den är ju perfekt till dig, du som skall bli syslöjdsfröken å allt!
Jag tycker inte att klänningen var som upplagd och stickad för mig.
Annas replik: "Jag kan ju alltid sprätta den för att komma åt garnet."
Inget fel på gamla tanter, tvärtom! Att bli tant är mitt livsmål, och förhoppningsvis hinner jag utvecklas till det innan jag blir för gammal. Men sedan finns det personer som slänger ur sig det som ... en förolämpning?
Susanna har hört den till leda:
"Stickar du? Jag trodde inte att du var så gammal."
Jag har letat efter åldersgränsen för att få lov att sticka men hittar den ingenstans. Vet du hur gammal man ska vara? Jag är 40 och har stickat sen jag var 7.
Det här med att det bara är tanter som stickar har jag fått höra i alla dessa år.
Och likaså Vicky:
"Stickar du? Det trodde jag bara gamla tanter gjorde".
Annas replik: "Och tänk att jag fortfarande är i trotsåldern!"
Anna har råkat ut för motsatsen till "pojk-/flickvänsförbannelsen" (det vill säga att om du stickar en tröja till din partner kommer förhållandet att ta slut):
"När man (läs: en kvinna) stickar på offentlig plats är det för att signalera till männen i omgivningen att man (läs: hon) är redo att stadga sig."
Det dröjde många år innan jag stadgade mig och då med någon som innan dess aldrig sett mig sticka (det är svårt att sticka och bowla samtidigt, och vi blev tillsammans på en bowlingbana, han lyckligt ovetandes om min stora passion i livet — att pyssla om -garn-). Så jag får väl säga att det var en fördom som inte stämde på mig.
Annas replik: "Wow. Om jag sänder sådana signaler borde jag ha hunnit gifta mig med hela Manchester United vid det här laget."
Stina har råkat ut för den:
Folk som frågar vad jag håller på att virka blir nästan utan undantag helpaffa när jag svarar "en tröja". De flesta verkar fortfarande tro att virkning mest handlar om antimakasser och hårda, stela grytlappar. (Kan det vara syslöjdens fel, tro? Det är nog i alla fall i mycket syslöjdens fel att jag själv undvek alla sorters handarbete i en så där 15 år ...) Jo, det kräver kanske lite mer experimenterande för att få till nåt mjukt med snyggt fall med virkning. Men visst går det! Och jösses vad kul det är!
Annas replik: "My Precious Sweater, virkad i återvunnet garn och designad av ByKaterina."
Och Marre (igen) har den här varianten:
"Alla som virkar kan också sticka och tvärtom."
Annas replik: Tja, jag kan ju både sticka och virka, så jag har ingen rätt att yttra mig. Men jag kan bjuda på en annan fin fördom. "Kvinnor stickar. Män virkar."
Vilket förstås inte heller är sant. Min pappa lärde mig grunderna i såväl stickning som virkning (och mycket annat).
Däremot är män som stickar och virkar kanske inte lika många som antalet kvinnor som har valt dessa typer av handarbeten. Nu för tiden. Och i den så kallade utvecklade västvärlden.
Och eftersom antalet män (och icke-binära) i garnkonsterna är något färre, känns de manliga stickar- och virkar-superstjärnorna desto mer superstjärniga.
Ja, jag tänker (bland annat) på Kaffe Fassett, Stephen West, Arne & Carlos och Ivar Asplund.
Känner du (inte) igen dig i fördomarna?
Möts du också av myskofika repliker när ditt stick- och virkintresse bubblar fram? Har du någon dräpande motreplik? Dela med dig!
Läs vad andra stick- och virkfreaks har stött på för fördomar om stickning och virkning!
'Sweater curse' eller 'The curse of the love sweater' (-)
Denna förbannelse drabbar den som ger bort en hemmafixad tröja. Jag fick höra om denna förbannelse när jag stickade en tröja till en släkting. Alla pratade …
Stickning och virkning - samma sak? (-)
De flesta verkar tro att stickning och virkning är samma sak.
När jag sedan förklarar undrar de varför jag "bara" virkar.
Ja, vad svarar man på …