(Varning för våldsamma scener!) Du måste inte älska ditt garn. Det finns garn som är så hemska, så avskyvärda och vidriga att du faktiskt bör slänga dem på stört. Vilka garn hatar du?
Ibland är det bättre att göra slut med ett garn än att göra slut på det. Ibland måste du visa det lilla garnet vem det egentligen är i familjen som håller i saxen.
Ibland måste du vara skoningslös när det blir uppror i de fiberrika provinserna.
På onsdagen skrek jag högt och slängde mitt garn.
Det stämmer. Jag slet ur 7 millimetaren, klippte av de spretande navelsträngarna som inte ville släppa taget, knölade ned det svarta garnhelvetet i en Coop-kasse tillsammans med sorgliga systernystan och tvättrådslappar och masktäthetsprover.
Ner med det i soporna, bara! Käka kaffesump och mjölkpaketsflikar, din trådiga ...
Å, vad skönt det är! Jag mår så oförskämt bra att jag borde malas ned till pulver och säljas på burk.
Jag älskar att slänga garn. Prova det, du!
Nänänänä-nej. Kom tillbaka!
Det är inget farligt. Det *går* att slänga garn. Du *får* slänga garn.
Förutom de mest givna anledningarna — som att garnet är malätet eller nedpissat eller fullt av klibbig målarfärg — är det så att vissa garn mopsar sig för mycket. De är kaxiga, truliga och trilska. De muckar.
Det här garnet var så uppstudsigt att jag inte sett på maken på säkert flera ... timmar.
Det var inte dyrt i pengar räknat, eftersom det ursprungligen var en damtröja storlek 46 från skandalomsusade välgörenhetssekten UFF:s berömda 10 kronors-reor. Men jisses, vad jag hade slitit för att tukta det. 50 procent bomull, 50 procent rayon. Glansigt, härligt, lika bra till glesstickad goth som en poncho med fall i tre trådar.
Rayon och viskos är lite kinkiga när de blir fuktiga. Det var en flerdagarskamp att försöka hålla trådspänningen lika i garnets olika delar.
Usch. Jag får ärmbärsa bara jag tänker på det, även om det var år sedan jag faktiskt repade upp den.
Garnet låg och läckrade sig på vinden tills jag nu äntligen tog ned det för att poncha till det. Mer pellerin än poncho, men ändå.
Saken är den att jag började tv-sticka den (Scooby-Doo 2, ungefär 15 gånger på raken, ungarna höll i fjärrkontrollen), och när jag kommit ett par decimeter tittade jag ner och märkte att garnet narrades. Rayonhalvan fastnade i mina fingrar.
Ja, fingrar. Det hakade fast i *huden* på mina händer, så att det som skulle ha blivit en poncho — mer en pellerin, men ändå — såg ut som spunnet socker rullat i svart damm.
Tips! Tips! Tips!
Handkräm. Nagelfil. Lägg det i din pysselpåse. Använd dem. En förlupen nagelflisa eller hudflik kan sabba flera varv.
Jag vet inte hur det är med dig, men jag tolererar inte sådant.
Inte från mina garn, i alla fall. I vissa sammanhang tituleras jag kanske dörrmatta, men inte när det gäller stickning och virkning.
Det där garnet hade legat och propsat på uppmärksamhet så länge, kramat mitt hjärta och knaprat på min hjärna.
Och när jag sedan tar det i mina händer trotsar det mig.
Jag skrek.
Jag har aldrig kallat garn så fula saker.
Jag slängde det.
Och det var så skönt.
Dessutom fick jag en hel hylla ledig, som jag dagen därpå fyllde med underbara fynd från Myrorna i Uppsala: två kilo silvrigt bandgarn (ny poncho!), tweedig shetlandsull och ull/akrylblandning, bomull/lin och en lilacerise bomull/akryl som kan klä dottern i år framöver. 200 spänn. 10 minuter. Uff! (Inte den fd välgörenhetssekten, alltså.)
Det finns egentligen bara ett helt och rent garn jag slängt tidigare. Det fick också vad det förtjänade.
Okej, jag skänkte hälften till dotterns dagis, men resten åkte ned i sopen.
Och jag vill inte peka finger eller nämna namn, men ... Tanja från Falks garn.
Jag är ledsen — jag avskyr det. Jag vill hellre kalla mig tolerant och öppetsinnad än "dörrmatta", men jag kan inte ens låtsas att jag accepterar Tanja. Det finns i de mest otippade butiker och är billig akryl som är obehaglig att jobba med, och än värre blir det efter tvätt. Det ger mig migrän, en sådan där som växer sig upp från bihålorna, över skallen och ner till nacken. Och håret på armarna reser sig upp och svajar som sjögräs.
Fler av Billigt-garn.net:s läsare hatar garn. Inte så många. Och kanske inte så mycket. Men ändå.
Ingela har ett varningens ord för dig som handlar garn i sådana där, vahetere, garnaffärer:
"Jag gick i våras till en lokal garnaffär på jakt efter ett grönt ostickigt garn till en poncho till min 5-åriga dotter. Jag som nästan aldrig köper garn till ordinarie pris tänkte lyxa till det och göra just det, men ack vad jag bedrog mig.
Ägarinnan rekommenderade Korall av Marks&Kattens. Det kändes mjukt och fluffigt och jag köpte 5 nystan.
När jag sen skulle börja sticka visade garnet sin rätta karaktär. Det luddar och efter några varv rätstickning såg det jag stickat ut som om det var en rätstickad gammal sliten luddig disktrasa.
Nåväl, jag stickade klart den och tror ni dottern har använt den? En gång! Så stor varningssignal för Korall från Marks&Kattens."
Åh, åh! Måste bara få flika in att Dream från Marks& Kattens — det enda ordinarieprisgarn jag köpt på eh... fem år, också suger fett. Noppar stort, snarare. Det "kakar" sig, som klumpande mascara, bara du tittar på det. Eftersom tröjan jag stickade i det ändå är rätt snygg (på avstånd), och eftersom det kostade hela min dåvarande klädbudget envisas jag med att rykta innan jag bär den. Usch.
Inger har två hatobjekt:
"De värsta garner jag vet är (förutom hårda ullgarner som skaver hål på fingrarna) effektgarner, jättetunn tråd med jättetjocka 'pluppar'. Jag har aldrig kommit på hur man ska använda dom (förutom till jättetjocka stickor, men då försvinner effekten, tycker jag)."
Åh, åh! Måste bara flika in igen, att jag ... inte hatar, men ogillar starkt, *tunna* bandgarn. En del bandgarn i 100 procent plast måste nämligen stickas med plaststickor — en del effektgarner också, de måste liksom "fastna" på stickorna för att det ska bli bra — och det finns inga rundstickor med plastspröt i små storlekar. Jag vägrar att använda jumperstickor.
Vilka garn ogillar du? Berätta vilket garn du avskyr (material eller fabrikat eller namn). Berätta vilket garn du kan tänka dig att slänga i soptunnan. Och varför.