Nybörjare? Stickning? Nybörjarråd från en stickcyniker

Min kära lilla mamma, av alla människor, besökte Syfestivalen i Sollentuna och upplevde tydligen att allt pyssel var som en lasso av mys, som snärjde henne, höll henne kvar.

Hon har bestämt sig för att sticka en halsduk.

Hon har bestämt sig för att börja sticka, bara så där.

Hon!

Sådant måste förstås uppmuntras. Stickandet, alltså. Vad och om det faktiskt blir något är mindre viktigt, även om mamma fortfarande tror att det är poängen.

Och när hon kom till mig för att be om råd var det som i en dröm eller ett feberrus.

Vem? Jag?! Ge tips om att sticka eller virka? Kalla mig sugga och slakta mig till bacon!

Jag har bara varit garn-tämjare i en 30-plus år; jag är själv nybörjare. Ju mer jag lär mig om stickning och virkning, desto mer medveten blir jag om det fullständiga bråddjup av okunskap som mina maskor gungar på.

Men okej. Någon form av visdomsliknande svammel borde jag kunna klämma ur mig. Stickning måste uppmuntras.

"Vad ska jag ha för garn?"

"Vad du vill, bara det är varmt och skönt."

"Hur mycket?"

"Om det är tjockt garn, väldigt mycket mer än du tror. Plus ett nystan till."

"Vad ska jag ha för stickor?"

"Några som passar till garnet och ditt handlag och ditt temperament och den look du är ute efter. Du får prova dig fram."

"Vad är helpatent?"

"NEEEEJ!"

Ja, ursäkta. Inget fel på patentstickning. Underbart sticksätt. Töjigt och varmt. Men aldrig att jag skulle rekommendera patentstickning till en nybörjare som vill göra en halsduk, inte ens någon som till skillnad från min mor klarar av att läsa en stickbeskrivning eller lyda instruktioner.

(Du vet sådana där soppförpackningar där det står "tillsätt endast vatten"? Min mamma är ett språkgeni, men hon tycker ändå att anvisningarna är förbryllande.)

Jag skulle även vara tveksam till rätstickning.

Faktiskt.

Å voffor det, då? Tackar som frågar. En falsk nybörjare som min mamma (hon tvingades lära sig att sticka i skolan) behöver se snabbt resultat, där varje maska och varv är ett rejält kliv på vägen.

På 80-talet, när "alla" — inklusive moderskapet — stickade, övergav hon fler tröjor än hon hann påbörja. Och jag fick bli fosterförälder åt garnen.

Att harva fram och tillbaka i patenstickning eller något annat sticksätt som inte genast skjuter i höjden ... nä.

Till lilla mamma rekommenderade jag enkel moss-stickning eller en förskjuten resår — för att halsduken inte skulle rulla ihop sig för mycket på bredden, så där som slätstickning alltid gör, oavsett hur mycket du blockar eller envisas med rätstickade maskor i kanten. För då skulle det också bli en besvikelse.

Och jag skulle väl få omhänderta garnet igen.

"Vänta nu, mamma — halsduk i patentstickning är en underbar idé!"